"Tryckeripersonalens ögon liknar betänkligt mörtarnas"

Den 17 december 1930 trycktes Piteå-Tidningen för sista gången i det gamla formatet på torget. Ett nytt modernt format och med större utrymme blev resultatet av flytten till Prästgårdsgatan. Sedan dess har formatet och antalet sidor genom åren väsentligt förändrats.
Det var inte helt riskfritt att producera tidningar i äldre tider. Under tiden på torget fanns inga elektriska smältgrytor för stilmetallerna. Smältningen måste ske med olja i en Primuskanna. Den oljan alstrade ofta en besvärande rök som spred sig i lokalerna.
- Tryckeripersonalens ögon liknande betänkligt mörtarnas, genom röken från Primuskannan, konstaterade tryckerifaktorn och sedermera ekonomichefen Ruben Hedqvist.
När stilmetallen smältes i tryckeriet spreds de giftiga gaserna in i övriga utrymmen.
Explosion i tryckeriet
Tidningsverksamheten inrymdes i små lokaler. Mycket av det tekniska arbetet skedde i lokaler som var mera av skrubbkaraktär. Det blev en himmelsvid skillnad när tidningen i december flyttade till nybygget på Prästgårdsgatan. Ett hus som ritats av arkitekten Hjalmar Olsson i Boden och som uppfördes av byggmästare J.A. Bränberg i Piteå.
Vid ett tillfälle exploderade Primuskannan i det gamla sätteriet, med förödande konsekvenser. Visserligen kunde elden snabbt släckas. Men resultatet av den skadade sättmaskinen blev att PT fick vänta i två år på en ny sättmaskin. Under lika lång tid förekom endast handsättning, vilket var tidsödande.
När tidningen startades 1915 nyttjades en gammal tryckpress, som efter tre år ersattes med en ny. I tryckpressen kunde endast två sidor åt gången produceras. En fyrsidig tidning måste gå genom tryckpressen två gånger. Första och sista sidan redan trycktes redan dagen före.
När sedan en flattrycksrotation anskaffades till lokalerna på Prästgårdsgatan råddes bot på alla svagheter. Då trycktes alla sidor på en gång. Det blev möjligt att trycka 4, 6 och 8-sidiga tidningar. I de nya lokalerna fanns det även plats för en tredje sättmaskin, även om det dröjde en tid med den investeringen.
Tidningsutgivningen ökade i samband med flyttningen, och en bättre maskinutrustning, från två till tre gånger i veckan. Metallen i sättmaskinens blygrytor kunde då smältas på elektrisk väg.
Liberalt frisinnad
Det var 1915 som Piteå-Tidningen såg dagens ljus. Ifråga om teknik, ekonomi och omfattning har dagens PT inte särskilt stora likheter med det företag som Salomon Salomonsson, tillsammans med ett flertal andra Pitebor, var med att starta och driva.
47-årige jämtlandsfödde Salomonsson, som var redaktör för tidningen Norrbottens-Posten i Piteå, hade kommit ihop sig med tidningsledningen. Salomonsson ville styra tidningen mera åt vänster, i liberalt frisinnad anda, men fick inget gehör för detta hos Norrbottens-Postens konservativa ägare. Han tvingades sluta, packade ihop och såg sig ganska snart om efter lämpliga lokaler för ett nytt tidningsföretag i Piteå. Han fann lokaler på torget.
När PT startade var det inte mycket mer än 2 600 invånare i centrumområdet. Och då fanns plötsligt tre tidningar, Norrbottens-Posten, Norrbottens-Allehanda och Piteå-Tidningen. Norrbottens-Posten gick i graven 1916, Norrbottens-Allehanda 1951 och kvar i dag är endast Piteå-Tidningen
Under Salomonssons ledarskap drevs Piteå-Tidningen i liberalt frisinnad anda, men en kort tid före sin död 1929 överlät han aktiemajoriteten till Socialdemokratiska partiet. Därmed lades grunden för PT som en verklig vänstertidning. Salomonsson konstaterade att arbetarrörelsen vuxit sig kraftig i bygden och såg ett ägarskap hos Socialdemokraterna som en garant för tidningens fortlevnad.
Sätta borgen
En kort tid efter inflyttningen lämnade Jenny Lundström-Carlsson efter 11 år sin tjänst som kassörska, en tjänst hon slutade på egen begäran. Det ansågs inte lämpligt att vara gift, småbarnsmamma och förvärvsarbetande.
- Fru Carlsson har på ett utomordentligt samvetsgrant och kunnigt sätt skött sin befattning till belåtenhet för både bolagets ledning som den allmänhet med vilken hon så ofta kommit i beröring. Även plikttrohet har kännetecknat kassörskans arbete, rapporterade Piteå-Tidningen.
När tidningen sökte ny kassör påpekades i annonsen att det skulle vara en manlig sökande. Lönen var 3 600 kronor per år samt tre veckors semester.
Den som antogs skulle sätta godkänd borgen eller ansvarförsäkring för ett belopp av 10 000 kronor. Till ny kassör anställdes sedan Rickard Eriksson, Lövholmen.
I juli året före hade Axel Bengtsson tillträtt som tidningens förste socialdemokratiske redaktör. Det meddelades i samband med detta att journalisten Alida Ruth, den första kvinnan i PTs tjänst, varit sjukledig under en månad.