Det berättas att från äldsta tider var det fem bönder som efter väderstreck och andra orsaker satte följande namn på sina områden i Trundavan: Nåre i norr, Väste i väster och Frame, där framför samt Råin av rönnen som fanns vid deras hus samt Holm som bodde på en holme. En del av de namnen återfinns i dag på Trundön.
Han och Holms husbonde tycks ha samrått och tagit beslut att flytta till ön, som då hade ett betydligt bredare vattenspann mellan sig och Trundavan. Hustrun på Holm tycks dock ha varit en kraftfull kvinna. Hon satte sig nämligen emot flyttningen med motiveringen att hon inte ville "till sjöss". Mannen fick därför ge vika.
Johan Magnusson tog sig dock över till Trundön med sin familj och byggde upp den första stugan. Det uppges att den stugan blev kvar på vad som tidigare var Nils Johanssons ägor och därefter Odal Öströms. Stället ägs i dag av Rune Nordin.
Hur länge Johan Magnusson och hans familj fick bo ensam på Trundön är osäkert, men det finns uppgifter på att det skulle ha tagit tre år innan fler familjer efterhand började flytta dit.
Fisket har gamla anor på Trundön och var ett näringsfång som de första inbyggarna sysslade med vid sidan av jordbruket. På ön finns för övrigt lämningar efter fiskelägen från 1500-talet. Bland annat har säljägare från Österbotten i Finland haft vinterläger på ön, efter att ha kommit på driven. När säljägarna sedan kunde återvända hem kom de snart tillbaka med sina familjer, för att bosätta sig på ön.
Fisket var länge en betydande näring på Trundön.
Antalet åretruntboende har varierat genom tiden. Byn har i allt högre grad förvandlats till ett sommarstugeparadis. Det uppges numera finnas omkring 100 åretruntboende på ön.
Mycket av historien kring det gamla Trundön finns i bevarad, på band. Marianne Johansson, aktiv i byaföreningen, berättar att för tio år sedan började framförallt de äldre som fanns kvar i byn att samlas till hembygdsforskning.
-Det har blivit en hel del samlat av byns historia. Råmaterialet, i form av bandinspelningar, har delvis bearbetats, berättar Marianne Johansson.
Det var över 20 deltagare i forskningsarbetet. Jag hoppas att den intressanta byahistorien skall bli möjlig att slutbearbeta inom den närmaste framtiden, slutar Marianne Johansson.