Han är på dåligt humör min store, tjocke husse. Grinig, besvärlig och svårhanterlig. Absolut ingen fullträff! Han har varit skral i flera månader.
Det drabbar inte mig mer än att jag märker att han inte pysslar om mig på samma sätt som vanligt. Mitt i all bedrövelsen så blev det skitkul. L.P. Sälldin alias Doc Holliday dök upp med sin käresta Kristina. Ni skulle ha sett vilken sprutt det blev. Han ville nog imponera och gjorde sitt bästa men nog såg jag att svetten rann. Vi hade det jättemysigt i alla fall. Tänk så underbart med riktiga vänner. Vi lagade mat och trivdes.
Tyvärr har vi inte varit ute och busat på länge. Visserligen har kylan sin del i det. Han säger att jag är en klen katt när graderna sjunker under tio. Det kan väl ha sitt berättigande.
En dag kom det hit en tant och sa att jag var tjock. "Hur kommer Du ut och in genom kattluckan"? sa hon.
Blev lite ledsen och irriterad. Tänkte att hon skulle ta en titt på min sambo. Att få honom genom kattluckan skulle nog fordra genomgående ombyggnation av hela huset.
Tomten är i antågande. Min husse säger att det är den enda varelse han tror på.
Troget återkommer han varje år. Glad, givmild och med fin rondör. Ibland något på örat på grund av glöggintag under sin tjänsteutövning.
Skäms på er alla som lurar i honom olika sorters fludium som påverkar hans omdöme och balans.
I dag kokar vi ärtsoppa. Det kommer förmodligen att bli ett kulsprutebedövande dån framåt kvällen. Förhoppningsvis dämpas detta av efterföljande pannkaka.
Med dessa rader önskar jag Er alla en trevlig helg
"Den som inte känner på en stängd dörr kan hållas inlåst i ett olåst rum"!