Tomt och öde
ligger det vitfärgade öde
huset inbäddat av
omgivningen
Glammet av glada
stämmor på gårdstunet
är som bortblåsta
av alla vindars ljud
Knarret från ladugårds-
dörrens välbekanta läte ekar inte längre ut över vidderna
Invid förstukvisten spelar vindspelet en sorgsen men vackert skör komposition
I övergivenhet och i styv kuling vässar gubben och gumman på med sin slipsten
Det som en gång var en vårdad blombänk frodas ogräset bland vackra blommor
För vart endaste år som gått iväg börjar målarfärgens flagor alltmera luckras upp
I ödehuset alla gömda vinklar och knepiga nischer bygger spindlar på sina
trådar
Ingen mera eld och ingen mer rök stiger upp från den uppförda skorstenspelaren
Unkna stanker letar sig alltmera in i väggarna
till och med fram
till stiliga salen
Från flugor och andra
flygfäns danser antar fönsterrutorna en mera mjölkvit ton
Vilken bedrövelse för det som var ett så ansenligt hus nu så tomt och ytterst öde
Så jobbar vi med nyheter