– Gulli-Gullan var den gamla Jokkmokksvalsen ”Kom och dansa med mig, jag tycker om dig”, berättade Jokkmokks-Jokke vid ett tillfälle under ett av sina besök i bygden. En sång som när han framförde den i Frukostklubben i radio kommenterades av Sigge Fürst med: ”Du spelar för mycket med kroppen”.
– Då svarade jag: ”Alltid träffar jag lådan någon gång”, och så sjöng jag min låt, sade Jokkmokks-Jokke.
Drog rekordpublik
Noterbart är att Gulli-Gullan utsågs till årets sämsta schlager. Men svenska folket gillade låten och Jokkmokks-Jokke fick sjunga den överallt, där han drog fram. Med den sången fick han sitt genombrott 1963 och den blev sedan den ständiga följeslagaren och signaturmelodin. Men redan 1954, för 60 år, sedan lanserades han som artist på Nalen.
Han blev en av Sveriges mest folkkära och populära artister som drog rekordpublik; inte för skönsång utan mest på grund av äkthet, naturlighet och entusiasm. Han var verkligen en stor glädjespridare.
På många ställen där han uppträdde slog han också publikrekord. Rekord som står sig än i dag. Under en parkkväll i Badhusparken i Piteå i augusti 1969 möttes han av 5 000 personer.
– Jag tycker om att göra människor glada, klargjorde han vid sitt besök i Piteå.
Han hade då tagit tjänstledigt från sitt jobb som målare hos SJ i Östersund. Inte långt därefter sade han upp sig för att på heltid ägna sig åt att sjunga och spela.
– Jag klarar mig, jag har ju varit med i en Åsa-Nisse-film och fått anbud från USA om framträdanden, konstaterade han spontant och berättade öppenhjärtigt att han under början av 1970-talet tjänade runt 125 000 kronor på sina parkframträdanden.
Efter avbränningar hade han omkring 75 000 kronor kvar.
Fond för gamla
I början av 1970-talet låg Jokkmokks-Jokke på Svensktoppen och fick även sin första guldskiva. 1973 drog han runt i svenskbygderna i USA. Då presenterade han lägligt nog också en engelsk version av Gulli-Gullan.
– Jag bryr mig inte om pengar, berättade han.
Han betonade kraftfullt att han var samma människa som före berömmelsen.
Det flöt också in en hel del pengar från skivinspelningarna. Han var faktiskt en tid en av landets högst betalda grammofonartister. Pengar som han satte av till en fond för gamla och sjuka, och som han själv fick skatta för vilket han skakade på huvudet åt.
Han hade också några fadderbarn i u-länderna, som han hjälpte på olika sätt. Det bildades även fan-klubbar runt om i landet.
Ursprungligen hette han Johansson och föddes i Djupbäck, norr om Vuollerim. Han tog efternamnet Djupbäck 1974 och lade sedan under 1990-talet till artistnamnet Jokkmokks-Jokke som ett tredje förnamn.
Han uppträdde för det mesta i samedräkt, men hade inte samiskt påbrå.
Hans hjärta klappade för hembygden och särskilt för Porsi, där han lät rusta upp bönhuset. Under några år ordnades det också stora riksbekanta arrangemang i Porsi med Jokkmokks-Jokke i spetsen.
I de här trakterna avverkade han också sina fem år i skolan.
Läxade upp lärarinnan
En del kanske minns hans framträdande i Lasse Holmqvists program ”Här är ditt liv”. Där han berättade Bengt Djupbäck om sin svåra uppväxt under mycket enkla förhållanden.
I programmet fick han för första gången på över femtio år träffa sin gamla lärarinna från skolan i Porsi. Mötet fick honom att upprört berätta om skolgången och de svårigheter han senare fick i arbetslivet på grund av att han fick avsluta sin skolgång i förtid. Han passade på att läxa upp sin forna lärarinna – då bosatt i Piteå – för den orättvisa som präglade hennes syn på barnen.
Allt beroende på ”paragraf 48”, vilken avsåg dåvarande folkskolans minimikurs. Den innebar att vissa elever fick avsluta sin skolgång i förtid, antingen på grund av fattigdom i hemmet eller av bristande inlärningsförmåga. Förespråkarna av denna paragraf hävdade att skolläxor berövade såväl fattiga föräldrar som deras barn möjlighet till försörjning genom praktiskt arbete.
Paragrafen avskaffades officiellt 1955.
Vidare berättade han att han fått betyget C i sång, dock inte utdelat av den lärarinna han läxade upp.
Hövdingen blev idol
Ragnar Lassinantti tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot och senare landshövding i Norrbotten, blev något av en idol för Jokkmokks-Jokke. Han berättade att när Lassinantti utnämndes till landshövding var han en av de första att telegramledes gratulera honom. Samtidigt berättade Jokkmokks-Jokke att på väggen hemma hade han en bild av Lassinanti med sin far.
Jokkmokks Jokke gjorde sitt sista tv-framträdande 1993.
I juni 1998 avled han i Nacka. Stoftet fördes sedan till hembygden och Vuollerim, där han är gravsatt tillammans med sin sju år äldre hustru Hildur, född i Jokkmokk, som avlidit tre år tidigare. De gifte sig 1939.
1993 öppnades ett museum Jokkmokks-Jokkes minne i hembyn Porsi.