Detta i anledning av en strejk som utbröt vid den förstnämnda tidningens tryckeri en julidag 1898.
Norrbottens Postens ägare och ansvarige utgivare August Anders Hällgren passade då även på att slå ned på en av sin tidnings typografer och dennes fackliga organisation.
– Karln har med alla utsökta lovliga och olovliga medel, med lock och hotelser, sökt och lyckats få till stånd en strejk, delvis med stöd av det missfoster som kallar sig Typografiska Förbundet i Stockholm, ett förbund vars verksamhet synes avse att ställa arbetsgivare inom tryckeriyrket under arbetarens godtyckliga tyranni, skrev bland annat Norrbottens Posten.
Enligt Hällgren "arrangerades" strejken vid Norrbottens Posten av sättaren Axel Håkansson, vilken skulle ha övertalat boktryckerieleven Johan Sandberg att lämna sin nyligen antagna kondition.
Från tryckeriet avlägsnade sig, enligt Hällgren, utan vidare även typografen Adolf Svensson.
Svensson meddelade senare skriftligt att han på grund av att typografförbundet styrelse förklarat tryckeriet i blockad var förhindrad arbeta förrän saken var uppklarad.
Hällgren hotade då med efterspel.
– Med sånt oförsynt tilltag skall jag inte se genom fingrarna.
Avskedades under ledighet
Upprinnelsen till konflikten uppgavs ha varit att typograf Håkansson kommit och begärt 14 dagars tjänstledighet för att resa till Stockholm. Ledigheten beviljades varefter en i Luleå, hos Luleåposten anställd typografelev, Johan Sandberg från Piteå. hörde sig för om anställning med motiveringen att han ville byta arbetsplats. Detta på grund av alltför höga levnadsomkostnader i Luleå. Sandberg erbjöds då av Hällgren att komma till Piteå, på villkoret att han skulle stanna ett år Då skulle Sandberg få 12 kronor i veckolön.
Hällgren ansåg samtidigt att den till Stockholm avreste Håkansson var överflödig. För att bereda honom att höra sig för om en ny anställning, vilket ansågs lämpligt under resan söderut, skickade Hällgren ett telegram till Håkansson med följande lydelse:
"Vill underrätta att jag antagit billigare arbetskraft varför ni torde efterhöra kondition på annat håll". Med andra ord, Håkansson fick sparken under sin påbörjade tjänstledighet.
Med resultat att Håkansson, efter Stockholmsvistelsen, dök upp hos Norrbottens Posten och ägaren Hällgren. Där klargjorde Håkansson att, om han vetat vilka konsekvenserna skulle bli, inte skulle ha tagit tjänstledigt.
Hot om blockad
Boktryckare Hällgren svarade:
– Då nu arbetare erhållits under betydligt billigare villkor - och det gällde även för mig att "rätta mun efter matsäcken - har jag ansett det bäst för oss båda att använda telegrammet för händelse plats kunde erhållas i Stockholm.
Håkansson gav sig då ut i tidningens tryckeri för att träffa den nyanställde Sandberg och ha ett samtal med honom.
Sandberg bad sedan, efter samtalet, om ett sammanträffande med Hällgren. Där förklarade Hällgren att han inte kunde stanna kvar i Håkansson ställe.
Hällgren ansåg att Sandberg skulle stå fast vid träffad överenskommelse.
– Istället för ett förbunds stadgar som skapar kontrakts- och löftesbrytare, anförde Hällgren.
Påföljande dag besökte typograferna Emil Berggren och Malm från Norrbottens Allehanda tidningen Norrbottens Posten för att tala med Adolf Svensson. Med sig hade de ett telegram med följande lydelse: "Meddela Hällgren att därest ej Håkansson återtages i kondition så blockeras genast tryckeriet".
Svensson meddelade sedan Hällgren att han inte tänkte återgå i arbetet förrän tidningens ägare klarat ut sina förehavanden med Typografförbundet.
Serverade "läckerbitar"
Kvar hos Norrbottens Posten blev Hällgren och två anställda minderåriga pojkar, en elev och en springpojke, 15 och 16 år gamla som sattes i övertidsarbete. Slutresultatet av den handlingen blev att stadsfiskalen ingrep och Hällgren fick böta 20 kronor.
Det som utspelades sig hos Norrbottens Posten speglades sedan i konkurrenten Norrbottens Allehanda. Hällgren å sin sida kontrade med att servera sina läsare en "läckerbit", nämligen att Allehandas redaktör själv kommit i delo med rättvisan genom att ha använt två minderåriga i arbete, utöver bestämda tider, och sedan vägrat kommentera detta i sin egen tidning.
Hällgren kommenterade sedan syrligt att alla skriverier utgått från hur en arbetare i förargelsen över att han inte fick stanna kvar så länge han ville lyckats koka ihop en strejk
Boktryckare Hällgren avrundar historien med en rejäl rallarsving mot Norrbottens Allehandas redaktör och anklagar denne för att kasta ur sig idiotiska haranger.
– Ni har velat försvara strejken för att bereda mig oöverstigliga svårigheter och omöjliggöra för mig att erhålla arbetare, att egga typografförbundet till de största ansträngningar mot mig, ni befordrar strejkväsendet i allmänhet och sökt vilseleda allmänheten.