Synskadades riksförbund har ett 60-tal medlemmar i Piteå. Gemensamt för dem alla är att de behöver hjälp för att kunna ta sig fram i okända miljöer. Det vanligaste hjälpmedlet är den vita käppen, eller teknikkäpp som den kallas, som den synskadade/blinde håller framför sig och för i svepande rörelser för att känna av hinder.
- Trots att synskadade använt vit käpp så länge är det förvånansvärt många som inte känner till den, och tror att det är gångstavar, inte minst i trafiken, säger Anita Rönnbäck, som önskar att det vore självklart att bilister stannade om de såg en person med vit käpp i färd med att gå över vägen.
Många har ledsagare
Enligt Anita Rönnbäck finns det många, framför allt äldre synskadade i Piteå som inte använder käppen utan förlitar sig på ledsagare när de rör sig utanför hemmet.
- Jag vet inte varför de inte använder käppen. Kanske beror det på att de skäms och inte vill visa att de inte ser. Har man varit i princip blind hela livet som jag har, har man vant sig vid käppen och ser den som en självklarhet. Jag använder den så fort jag lämnar tomten. Har jag inte käppen känner jag mig fram med fötterna och det blir väldigt onaturligt.
För att som synskadad kunna röra sig fritt i centrala Piteå endast med hjälp av käpp måste man vara väldigt käpptränad och kunna miljön utan och innan.
- Vi är inte så många här i stan som gör det. Det är jag och några till och oftast är det vi som är blinda sedan födseln, säger Anita Rönnbäck.
Christer Karlsson har hjälp av ledarhund sedan 1983 men innan dess förlitade han sig helt på käppen. Han berättar att han trots hjälpmedel ibland går vilse runt hemmet i Öjebyn och behöver hjälp att orientera sig.
- På frågan var jag är någonstans blir svaret ofta - Öjebyn. Nog fan vet jag att jag är i Öjebyn. Jag behöver veta lite mer preciserat än så, säger Christer och skrattar.