Det första och egentliga ändamålet för de flesta syföreningsdamer har i stället att med sina egna händer tillverka saker och sedan få in pengar för olika välgörande ändamål. Samtidigt som det varit ett nöje och en uppbyggelse när de samlats med sina arbeten.
Sveriges första syförening uppges ha bildats i Småland 1844, som man kallade fruntimmersarbetsförening. Där man träffades en gång i veckan för att läsa Guds ord, be, sjunga och samtala om andliga frågor samt för att sy till förmån för fattiga barn i Lappland.
Sydde för nödlidande
Den första tidningsnotisen i Pitebygden om att "fruntimmer" samlats för att göra samhällsnytta daterar sig till år 1855. Den 7 mars det året bildades Piteå fruntimmers syförening.
I december 1862 anordnade syföreningen i Piteå auktion i Samlingshuset vid Degermanska gården för att sälja av föreningen "förfärdigade persedlar". Pengarna skulle gå till de nödlidande i Lappmarken.
Det tycks ha funnits ett antal syföreningar i verksamhet under 1880-talet i Piteå. 1885 publiceras nämligen ett upprop från Hilma Elfgren, född Winroth, som inbjöd stadens olika syföreningar till en gemensam syförening.
I kallelsen skrev hon:
–Kaffe drickes i mitt hem och aftonen tillbringas sedan i Winrothska salen där sysselsättningarna bliva: 1) Handarbete till värnlösa barns skydd. 2) Betraktelser över kvinnans mission i familjen och samhället, särskilt som uppfostrarinna, grundande på uti den heliga skrift för oss framställda kvinnotyper och lärdomar. 3) Sång och musik i samma anda
Hilma Elfgrens inställning var att ordet och det praktiska arbetet skulle gå hand i hand för att få framgång.
Elfgren lämnade senare Piteå. Maken, som länge stod i ledningen för svärfaderns företag i Piteå, drabbades av hälsoproblem. Familjen skaffade fastighet vid sundet i Helsinborg, vilken senare avyttrades. Maken avled 1897 under en hälsovistelse i Baden-Baden. De sista åren av sin levnad var Hilma Elfgren bosatt på Kungsholmen i Stockholm, där hon avled 1928.
Bekläda barn
Godtemplarna i Piteå bildade också en egen syförening som den 28 augusti 1885 samlades till förmån för godtemplarhuset.
1886 rapporteras att Sjulnäs och Roknäs samt Munksund och Skuthamns syförening anordnade auktioner. Föreningen i Infjärden hade preciserat att behållningen skulle gå till missionsverksamhet.
Samma år berättade tidningen att Syföreningen Myran, vilken bestod av några flickor i Piteå, hade anordnat försäljning av färdiggjorda saker i Godtemplarsalen. Pengarna som flöt in avsågs användas till förmån för söndagsskolan.
En förening, Tabitha, bestående av unga flickor i Öjebyn och närliggande byar bildades 1886. Genom handarbeten ville de åstadkomma medel att bekläda barn.
I tidningsläggen framskymtar att exempelvis en kristlig syförening bildades i Sjulnäs 1915 och att Höglandsnäs fick en syförening 1904, med ett brinnande engagemang bland byns kvinnor för missionsarbetet. Där symötena kallades arbetsmöten.
Stora Syföreningen i Arvidsjaur hade till uppgift att åstadkomma hjälp för behövande inom kommunen, att underhålla ett förråd av färdigsydda underkläder som står till distriktssjuksköterskans förfogande, att arbeta för kyrkans förskönande samt att verka för andra allmännyttiga ändamål.
I Norrfjärden bildades Israels syförening, Sikfors fick sin syförening 1919 och på 1930-talet togs initiativet till Syföreningen "Sjömännens väl" i Piteå.
Piteå kontrakts syföreningsdag på Fagervik samlade, när verksamheten var som störst, ett par tusen deltagare varje år..
Klingande mynt
Syföreningarna har normalt sett stått utanför det politiska käbblet. Men vid ett tillfälle under 1930-talet drabbades ett syföreningsmöte vid Furunäsets sjukhus av politisk agitation, vilket för övrigt också uppmärksammades i tidningen.
Där en politiskt insiktsfull fru på högerkanten gick omkring och samlade namnunderskrifter till en resolution, vilken nazianstrukna personer hade stor nytta av som slagträ mot högerrepresentanterna i riksdagen.
"Vanligt funtade människor drar sig för att inblanda den sociala hjälpverksamheten i dagens politiska strider. Man skulle även tro att den förening som haft äran av besöket icke känner sig uppskattad av det intresse som bevisats den. Tar man därtill i betraktande, att verksamheten bedrives i religiös anda och om någon eller i varje fall ytterst få av de närvarande omfattar de åsikter resolutionen åsyftar, förstår man det osmakliga i det hela", rapporterade Piteå-Tidningen..
I snart sagt varje by i Piteå kommun har det funnits såväl profana syföreningar som religiösa syföreningar knutna till något samfund. Med tiden har skaran av aktiva föreningar minskat kraftigt, där det i de kvarvarande är aktiva med hög medelålder. Föreningar som genom åren samlat in miljontals kronor för olika ändamål.
Genom syföreningskvinnornas händers verk har tyg, garn och tråd förvandlats till klingande mynt, som de generöst skänkt till olika ändamål. Syföreningarna i bygden har varit en kvinnorörelse utanför kvinnorörelsen, men som bara litet i förbigående omnämnts.