När den åttonde omgången av ABF:s studiecirkel ”Piteå från förr”, hade sin omstart häromveckan, så var före detta bensinstationsföreståndaren Sture Nilsson inbjuden att berätta historien bakom uppbyggnaden av Uno-X.
Det hela tog sin blygsamma början året 1963 i en provisorisk station på Strömnäsgatan. Det dröjde dock fram till våren 1966 innan den permanenta stationen stod klar på det 300 kvadratmeter stora området.
Stationsbyggnaden står fortfarande står kvar på Ringiusvägen 2 – fast inte i sitt originalskick.
Att bedriva en verksamhet liknande det Sture Nilsson gjorde, krävde sin man. Det gällde även att sticka ut hakan, inte minst i PR-sammanhang. Många kanske minns ”elefantörat med bröd” som såldes i den kiosk som tillhörde bensinstationen.
Ordet ”elefantöra” myntades av Sture själv, när han skulle beskriva formen på en wienerschnitzel. ”Det där ser ut som ett elefantöra”, sa han till en bekant.
”Toppen, kalla det för elefantöra då”. Det behövdes bröd till ”örat”. Då tog Sture Nilsson kontakt med konditor Henrik Lidman, på Ekbergs på Storgatan i Piteå.
”Jag vill ha ett bröd, fast en aning mindre till elefantörat” sa Sture.
Konditor Lidman lydde order, och bakade brödet, underverket var därmed klart. Två kronor och femtio öre kostade elefantörat.
Man gräddade även bullar inne på stationen. För att göra de tankande kunderna medvetna om om detta, så satte man ett rör med en fläkt som ledde ut de goda dofterna till kunderna. Reaktionerna uteblev inte. Det blev därför många sålda bullar på grund av Sture Nilssons idé. Det skulle till en extra-bilaga för att berätta allt det som kom oss till del den här dagen. Det blev i slutändan nära två mycket intressanta timmar i Sture Nilssons sällskap.