Störst av allt är kärleken

n Det spekuleras en hel del om var de nygifta har åkt på bröllopsresa. Lindrigt sagt så är det tröttsamt med den hårda mediabevakningen om allt som sagts och inte sagts och som därefter ska stötas och blötas och vändas ut och in ett antal gånger. Det kan väl få vara nog nu. Vår egen bröllopsresa? Ja den påbörjades redan före vigseln med att bila från Stockholm till släktingarna i norr.
Märkvärdigare än så var det inte och när vi kom fram så bodde vi i en husvagn som stod på gården. Men visst var resan något alldeles speciell med tanke på vad som väntade och med vigselringarna och brudklänningen i bagaget. Brudklänningen, den var inköpt i Södertälje. Det var en rätt ovanlig modell för den tiden och särskilt slöjan eftersom den såg ut som en huva av genombruten brodyr. Så här i efterhand har jag förstått att den modellen, med en slöja som döljer håret en aning, inte precis var så ovanlig i Södertälje, eftersom
redan då var Södertälje en invandrartät stad och där många assyriska flickor klätt sig till brud.
Jag kommer så väl ihåg en kommentar som min mans gamla moster sa vid bröllopsmiddagen: "Men sko a et tåga å sä helka?" Klänningen finns väl bevarad i sin kartong, det har hänt att den då och då tagits fram, men bara för att beskådas, att prova den, det är inte ens att tänka på. Synd bara att inte skorna finns kvar, jag minns att de var så sköna och hade en slejf över foten. Men de blev ommålade till svart, vita skor användes inte så ofta och pengar fanns det inte så gott om och det blev mycket billigare med en flaska läderfärg.