Många av de mindre jordbruken köptes genom tiderna upp, utökades för att senare ombildas till i huvudsak tre större egendomar. Där ägarna en tid var handlanden Arvid Bernhard Edin, handelsbokhållare Ulric Hällgren och handelsmannen Anders (Lill-Anders) Lundberg, samtliga bosatt i Piteå.
Vid den här tiden var Fårön uppdelat i två delar. Ett smalt sund skiljde Norra och Södra Fårön, nu helt uppgrundat.
Om Piteåbornas intresse för jordbruk dagtecknar länets hövding ryttmästare Per Leijonmark år 1776: Den rättwisa bör man lämna Pitheå boerna, att de äro flitige hemmansbrukare och wäl skiöta både åker och äng emot andra Soknar i Länet"
Ägdes av stadsbor
Ägarbytena har, såväl före som efter de tre stora markinnehavarna, varit många. Detta om man ser till ägohandlingar och köpebrev. Jorden på Fårön ägdes en tid mestadels av stadsbor, flera med titeln köpmän och officerare som vid sidan om sitt arbete även bedrev jordbruk. Oftast med inlejd arbetskraft. Många av de djur som vistades på Fårön hade vintertid stallplatser inne i centrala Piteå, innan jorden började drivas mer professionellt och av på ön året runt-boende jordbrukare. Det framgår inte minst av tidningsnotiser i de i Piteå utgivna tidningarna, ur vilka några axplock hämtats:
1857 får exempelvis läsarna via annons veta att stadens äng vid Vargviken utarrenderades på auktion. 1859 anhöll rådman A. Östedt hos magistraten i Piteå om upplåtelse av stranden nedanför gården, Stadsäga 343, på Norra Fårön.1860 begär skomakaren J W Högman insyn av tomt på Norra Fåröns östra sida, intill Fahlessonska stranden. Ävenså Vettingudden med utgrundning.
1861 begär rådman H G Falck insyn av uppgrundningen gärde 316 å Fårön.
1864 bjuds ett gärde på Södra Fårön om ett tunnland, 5 kappland på auktion. 1865 bjuds, även det på auktion, efter avlidne rådman H. G Falcks ut. Ett par gärden vid Fårösundet samt gärdena 310 och 314 på Södra Fårön.
Auktioner
1869 begär arbetskarlen Adolf Öberg insyn av lägenhet på Fåröns södra udde. 1870 bjuder rådman N. Östedt, vid auktion, ut till försäljning gärdet 343 på Norra Fårön, som hade åtta tunnlands vidd.
1879 berättas att skomakaren Krispin Andersson fått sig av staden upplåtet ett gärde på Vättingudden mot erläggande av jordskatt för ett tunnland och 26 kappland beläget på Norra Fårön.
1886 berättar Norrbottens Posten att Ulric Hällgren har sommarställe på Fårön. Detta i samband med ett referat om inbrott och förstörelse.
1887 noteras att den så kallade Vargrödningen på Fårön, ägd av handlanden J. Bergström och hans hustrus konkursmassa, utbjuds på auktion. Egendomen omfattar 10 tunnland, 15 1/8 kappland med åbyggnad, innehållande i nedre våningen ett boningsrum, kök, två skrubbar, förstuga och källare. Båda rummen försedda med spisar samt köket dessutom med järnspis, samt i övre våningen två rum. I den ena avdelad en alkov med särskild eldstad. Allt värderat till 6.500 kronor.
Ägobyten
Den Edinska egendomen var till stor del koncentrerad till sydöstra delen av Södra Fårön på marker som under 1800-talet slogs ihop från ett antal mindre jordbruk. A.B. Edin hade i sin tur förvärvat en del av sin mark från Eric Morén och skeppare H G Lidström i Piteå samt den Salanderska egendomen vid Fårösundet. Edins hustru var född Salander.
Efter hans död förvärvade löjtnant Hugo Edin egendomen. När Hugo Edin avled sålde dödsbodelägarna år 1913 egendomen till jordbrukaren Kristian Karlsson som i sin tur i slutet av 1920-talet sålde vidare till rättaren Isak V. Andersson. Denne införlivade i sin tur andra jordlotter i området till sin egendom. Den siste som bedrev aktivt jordbruk på den egendomen var Nils Andersson.
Hällgrenska egendomen på Södra Fårön hade först två andra ägare innan den kom i släktens ägo. Först av Hällgrenarna var Anders Hällgren vars son Ulrik Hällgren senare lade grunden till ett större jordbruk genom markförvärv av olika Piteåbor.
Efter Ulric Hällgrens död övertog makan Gustava driften. Efter hennes död tog tre damer, alla med namnet Hällgren, vid.
1917 köpte ångbåtsbefälhavare Emil Stenvall egendomen och sålde den sedan vidare till Karl Ludvig Markström . Stenvall köpte tillbaka jordbruket i början av 1930-talet och överlät det till Johan Algot Johansson. I början av 1940-talet var Martin Johansson ägare. Han hade egendomen bara i ett år innan järnhandlare Rudolf Wallstén blev ägare. Då upphörde jordbruksdriften och ett flertal byggnader revs. Ägare i dag är Thomas Wallstén.
Hönserier
Lundbergska egendomen var det största sammanhängande jordbruket på Fårön.
Köpman Anders Lundberg lade grunden. Sonen Frans Lundberg och hans handelskompanjon A. J Axelsson blev därefter ägare . De gjorde ytterligare uppköp av mark och fick en sådan produktion att vissa av produkterna sedan såldes i familjens affär Lundberg & Co i Piteå.
I början av 1940-talet såldes egendom . Efter uppdelning kom villan och en del av marken att tillhöra Malmfältsarbetarnas semesterhemsförening. Genom Piteå stads medverkan förvärvades anläggningen våren 1943 för 15.000 kronor. De övriga två delarna förvärvades av två Piteåbor, fastighetsmäklare C. Åström och köpman Ragnar Söderström. Denne såldesin del vidare till hemmansägaren och svågern Carl Hedqvist, bosatt på Fårön.
Ett par större hönserier har också under senare tid bedrivits på ön. Ett tillhörigt fabrikör Gustav Engstrand, vilken i början av 1940-talet ordnade utrymme för 1.000 höns . En annan jordbrukare med hönsfarm var Lennart Eriksson. På en egendom som förvärvades av hans far Patrik år 1918.