Återigen har vår vänkrets drabbats av sorg. Stina har lämnat oss.
Det är många,både roliga men även sorgliga minnen som rusar runt i våra huvuden en sån här dag.
Många Stockholmsresor som vi gjort tillsammans, Stinas många påhitt och roliga kommentarer är sånt som vi alltid kommer att minnas.
I yngre dar åkte vi motorcykel när det var semestertider.
När snöskotern kom blev det många turer till fjällvärlden.
Dagsturerna med bilen var många och resmålen var ofta fik och matställen.
När Kalle gick bort blev det långsamt, det blev förstås inte bättre när också sjukdom stötte till.
Nu kan jag inte gå till ”Hörnvägen” längre för att prata bort nån timma, jag brukade så gott som dagligen göra mina besök.
Vi brukade tala om gamla minnen och minnas.
Jag unnar henne verkligen att få vila i frid.
Jag kommer alltid att minnas henne