Höstbalen var ett tillfälle för ungdomarna att träffas och de äldre fick då kanske tillfälle att skvallra och spekulera kring de ungas kärleksförhållanden på ett nyfiket sätt. Kanske också erinra om sin egen ungdoms upptåg
Att den äldre generationen strävade efter ett nyktert och anständigt liv framgår av en del inlägg i de gamla tidningarna, där upptågen bestod av så enkla övningar som stenkastning. Där de valde att få fart på de hästekipage som färdades efter vägarna. Men där de säkert lämnade efter sig ett antal helgonglorior på sned och knappast var bättre på att motstå sådana frestelser som nästa generation utsattes för.
Vid något tillfälle, framgår av tidningarna, försökte sig personer på att bära ut gravstenar från kyrkogården i Öjebyn i syfte att stänga av riksvägen och sedan pröva skickligheten hos hästekipagens förare vid lösande av problemet, i kombination med stenkastning, att kryssa sig fram på den blockerade vägen. Ekot från den generationens verk ljöd på sin tid väl högt.
Men det var en historia som utspelade sig en generation tidigare än den skildrade höstbalen i Sjulnäs, som anordnades för första gången i den nybyggda Skytteborgen, även kallade för Folkets hus. En byggnad som stod klar i januari 1907.
Byggnaden blev senare bönhus och stod vid vägkorsningen mot Lillpite.
Händelsen utspelade sig för övrigt vid en tidpunkt då nykterhetsrörelsen i bygden stod stark, hade åtskilliga år på nacken och den äldsta godtemplarlogen förberedde sitt 25-årsjubileum. Runt om i bygden fanns vid den tidpunkten ett flertal godtemplarorganisationer men även religiöst anslutna nykterhetssällskap r, i form av Blåbandsföreningar.
Två sedelärande insändare i Norrbottens-Posten skildrade höstbalen i Sjulnäs, när farfarsfar var ung.
En insändare i november 1907, under signaturen "Sjules" såg rött och reagerade över det supgille som genomförts i Sjulnäs, vilket pågick under två kvällar, och frågade sig om tillställningen var värdig kvinnorna.
Till balen hade ortens ynglingar inbjudit inom orten boende flickor, som dock insändarskribenten inte ansåg vara speciellt klandervärt utan tyckte istället att de unga efter det myckna slitet och släpet i vardagslivet kunde ha rätt till en smula förströelse.
– Men det sorgliga i saken är att till denna bal rekvirerades, enligt uppgift 45 liter brännvin och 10 liter konjak. Hur pass trevlig balen under sådana förhållanden varit förstår en var, konstaterar " Sjules" och fortsätter:
– Vilken "smak" hava våra kvinnor, då de kunna deltaga i sådana gillen? I sanning mycket dålig sådan, Få icke kvinnorna liga nog för dryckeskapen utan att deltaga och uppmuntra supgillen?
Slutklämmen från "Sjules" var:
– Ungmör, tänk med allvar på denna sak.
De kommitterade för höstbalen reagerade mot "Sjules" och svarade med följande genmäle:
– Till höstbalen Sjulnäs hade inköpts 40 liter brännvin, inte som uppgivits, 45 liter brännvin och 10 liter konjak. Ett ovanligt litet parti förresten, ty det vanliga kvantumet har varit 1 ½ v- 2 liter per man och två dagar. Då det nu utgjorde 1 ½ liter er man och två dagar.
Kommitterade för höstbalen påpekade att inte varit överbelastad och att arrangemanget förflöt utan minsta oreda. Dessutom undrade man vilka höga fordringar som signaturen "Sjules" hade på en trevlig bal.
– Balen var verkligen en av de allra trevligaste vi landsbor haft nöjet bevista. Den spirituosa som förtärdes förmådde inte verka hämmande på glädjen, konstaterade arrangörerna och tillade:
– Ungdomens flertal har ännu inte lärt sig att helt och hållet kunna undvara sprit. Man får dock vara glad över att den gjort så pass stor begränsning som nu. Skulle det nu verkligen varit bättre och skulle bättre "smak" varit rådande om de inbjudna flickorna betackat sig för bjudningen? Hade de handlat rätt då? Försök fundera vad följden blivit om de så gjort, Jo för det första antar vi att gossarna i förargelsen att se sig "försmådda" ställt till ett verkligt supgille och flickorna hade nog då och senare blivit på alla sätt trakasserade. För det andra får man var övertygad om att flickorna ingenting vunnit med denna strejk, utan de hade nog fått se sig om efter något annat tillfälle till dylikt nöje utan sprit.
Höstbalens arrangörer tillbakavisade kraftfullt att kvinnorna med sin närvaro uppmuntrat dryckenskapen utan att dryckenskapen istället hejdats genom den kvinnliga närvaron.
– Vi tror att våra ungmör noga betänkt denna sak och också kommit till den slutsatsen att nykterhetssaken ingenting vinner på att man förargar folk utan mera genom att man försöker med god vädjan till gossarna att undvika rusdryckerna. På det sättet skall nog nykterhetssaken lättast vinna sitt mål.
Konstateras kan att pojkarna i Sjulnäs under två dagar i rad, en för alla och alla för en, lyckades förtära en halvpanna starksprit och som arrangörerna skriver "utan den minsta oreda av något slag".
Arrangörerna avrundar sitt inlägg med följande slutkläm:
– Med detta vill vi inte försvara "fyllan" på något sätt utan vill endast framhålla att uppgifter som framkommit varit osanna och slutledningarna falska.