Stor spov
med näbben böjd
seglar ner
från högre höjd
vingarna
breds ut
så elegant
för landningen
till slut
invid vätens kant
Drillarna
i vemod ljuder
över hedens
tallskogsnejder
fågeln bjuder
på sin klagan
Kanske klagar
hon ej alls
vemod sitter
i vårt öra
vi tolkar spovens
skygga flykt
och hör
det vi vill höra