Sparkfärden till Kopparnäs fick ett tragiskt slut Hittades ihjälfrusen på Bertnäsfjärden

Men samtidigt formades brevet till en högtidlig andakt för brevmottagaren, med en utläggning om att allt hade sitt ursprung och sitt slutmål i Gud. Syftet var att brevmottagaren både skulle väckas och sedan näras. Den religiösa känslan tog också över det mesta av brevets innehåll, vilket skollärare Bucht tydligen ansåg nödvändigt för en andlig varelses utveckling.
Det som tilldragit sig i bygden vävdes in med några enkla rader i den långa religiösa utläggningen.
Sträng kyla
Konstateras kan att en fredag i februari 1881 hade Erik Berglund gett sig iväg med spark till Piteå för att uträtta en del ärenden. Tanken var att han skulle återvända på aftonen. När han inte återvände hem på kvällen började de anhöriga försöka skaffa information om var husfadern höll hus, utan resultat.
Kölden hade under de här dagarna tagit ett stadigt grepp kring Pitebygden. Temperaturen hade pendlat mellan 25 och 35 minusgrader. Som kallast var det den fredag Berglund gav sig av till Piteå, runt 40 minusgrader. För övrigt hade också fotogenbristen börjat göra sig märkbar. Det berättas att en person fått åka till 13 olika ställen innan han fick fatt på en halvstop med fotogen, ungefär 0,65 liter.
Det dröjde från fredag till måndagens morgon innan de anhöriga fick vetskap om vad som hänt Erik Berglund. Personer som gett sig ut på sparkvägen mot Piteå hade nämligen påträffat honom ihjälfrusen på Bertnäsfjärden, ett stycke från vägen. Berglund, som var på hemväg, hade dukat under i den starka kylan.
Dog tidigt
Erik Berglund var vid sitt frånfälle 51 år och 10 månader. Han efterlämnade hustrun Severina Charlotta, född Lundberg. Hustrun dog samma år, ett par månader senare, i en ålder av 52 år. Makarna fick fem barn, alla söner. Den yngsta sonen dog vid födseln. Två söner dog samma år de föddes. En son dog 19 år gammal.
Bara en nådde giftasvuxen ålder, sonen Albert och var den ende som fanns i livet vid föräldrarnas död. Han blev blott 25 år gammal. Gifte sig med fältjägardottern Margareta Johanna Hjelte från Trundön och fick med henne två döttrar, en född samma år som giftermålet 1886 och den andra 1889.
I brevet berättar Carl August Bucht även att Johan Persons i Bertnäs hustru dött.
Johan Persson Öberg i Kopparnäs var gift med Anna Magdalena Hortlin. Hon dog den 5 februari 1881, efter en kort tids sjukdom, i en ålder av 65 år
Vidare framförs hälsningar från Samuel Samuelsson och Maria Lidström. Av tillgängliga noteringar avled även Samuel Samuelsson år 1881, i en ålder av 35 år. Han var bosatt i Porsnäs.
Brevskrivaren Carl August Bucht, född 1845, var en tid verksam i Sikfors och blev 1880 folkskollärare i Porsnäs och därefter en tid i Rosvik. Han beskrivs som ovanligt ädel som personlighet och var omtyckt som lärare. Bucht flyttade 1887 till Luleå och avled 1888.
Drabbade av sjukdom
Ur brevet, som nästan rakt igenom är en predikan, har saxats följande:
Käre broder i nåden genom Kristus!
Nåd och frid av Honom som är, som var och en som komma skall. Tack för senast och för hälsningen, som jag i afton fick i brevet till din moder.
Det är gott höra hur ni har det däruppe men jag ser av brevet att du varit sjuk 3 dagar, ja, det är väl ej underligt, ty nog skolen I väl hava fått lida av den starka kölden, förmodar jag. Tvenne personer hava hit hemkommit i följd av sjukdom av dem som varit uppe i marken. En av dem är dräng hos Anders Persson, den andra är ifrån Harrbäcken. Herren ger oss påminnelser här och där om huru ovaraktigt vårt liv är. Sina barn vill han pröva, luttra och stadfästa uti tron på Jesus, som är Uppståndelsen och Livet, de otrogna och säkra vill han genom sjukdom annat sådant väcka till besinning av att vi dö måste, då ej Ordet får vara det väckande medlet vill Gud genom någon motgång förbereda människan till att bruka sin nåds ord. O att vi kunde besinna, att det är i Hans kärlekshand som slår, på det Han ock måtte få hela den kranka själen.
Give Gud att det då må gå såsom profeten säger. Herre, när bedrövelse på färde är, så söker man dig, när du tuktar dem, så ropa de med ängslan
Byaförkunnelse
Broder Nordberg är för närvarande ute i socknen för ordets förkunnande. Han for iväg om lördag till staden, dit jag åtföljde honom. Denna gång blir han ungefär 14 dagar borta i de byar han hade kvar.
Jag ser av ditt brev att du måste bo ibland dem som friden hata och det torde nog bliva långsamt.
Må vi dock anse dem, icke med förakt, utan med ömhet och medlidande och av deras ogudaktiga väsende väckas till ny erkänsla av vårt förra olyckliga tillstånd och Guds bevista barmhärtighet emot oss, såsom Rosenius säger. Ja, tänk hur mycket vi hava att tacka Gud för, då vi äro uttagna från mörkrets väldighet och äro försatta uti Guds älskeliga Sons rike.
Vem brevet var ställt till framgår inte. Inte heller har gått att klarlägga vem förkunnaren Nordberg var.