Den sammanlagda tyngden av vad människan åstadkommit på jorden – byggnader, vägar, åkermark med mera – uppgår till 30 triljoner ton. Sedan människan började använda kulvapen, har det avfyrats cirka en triljon kulor i krig och vid jakt. Kulorna ligger kvar i marken och avger långsamt sitt bly. Sedan kärnvapenmakterna började testa kärnvapen har radioaktiva ämnen spritts över hela jorden och kommer att kunna spåras tusentals år framåt. Människan flyttar på jordmassor, gräver enorma gruvhål och omvandlar fossila kolväten till koldioxid. Men människans inverkan på naturen är inte ny. För 14 000 år sedan började hon utrota djurarter och har fortsatt att göra det, ännu mer i vår tid än förr. Människans påverkan på naturen är stor, den accelererar och den lämnar bestående spår.
Vid Piteå nya föreläsningsförenings första föreläsning för terminen pratade professor Sverker Sörlin om antropocen – människans tidsålder. Människans påverkan på jordens geologi, biosfär, kryosfär, hydrosfär och atmosfär har gått så långt att man knappast längre kan finna någon genuin natur. Hennes påverkan på jordens ytliga delar är nu så stor att följderna av vår verksamhet kommer att finnas kvar för evärdliga tider. De förändringar av jordens hav, land och luft som vi åstadkommer hotar att skapa en obalans i det ekosystem vi är anpassade till. Många prognoser talar för att dessa förändringar leder till att vår livsmiljö försämras.
Det dröjde till mitten av 1900-talet innan vetenskapen på allvar insåg vad som håller på att ske. Det har tidigare funnits filosofer och vetenskapsmän som förutspått att människan alltmer skulle påverka naturen, men förr såg man det mest som något positivt – att odla jorden och göra den fruktbar. Länge trodde man att vår jord är så stor och stabil så att mänsklighetens inverkan skulle vara på sin höjd försumbar. Under långa tider har man räknat med att Gud såg till så att vår livsmiljö skulle förbli god för oss att leva i. Med den ökande kunskap vetenskapen gett oss har det dock blivit alltmer uppenbart att summan av alla människors aktiviteter (nu är vi kring 9 miljarder) är tillräcklig för att rubba hela ekosystemet Jorden. Var och en av oss bidrar bara till en ytterst liten del, men sammantaget kan effekterna bli stora. Ingen av oss går in för att skada vår miljö, men vårt sätt att leva och sträva efter välstånd och rikedom har effekter på miljön. Men alla bidrar inte lika mycket, till exempel svarar de tio procenten rikaste för femtio procent av koldioxidutsläppen.
När börjar då den geologiska epok som vi kan kalla antropocen? Kan det vara när människan för cirka 10 000 år sedan började bruka jorden, eller var det när industrialismen debuterade, eller var det när de första atombomberna detonerade? Åsikterna går isär och historiker, geologer, paleontologer med flera har olika förslag. Diagrammen över förändringarna visar kurvor som böjer allt brantare uppåt Hur ska vi hejda den utvecklingen? Somliga tror att vi ska kunna finna tekniska lösningar som ska begränsa skadeverkningarna. Politiker i världen samlas och försöker enas om direktiv som ska förhindra att vi ogynnsamt påverkar den miljö vi lever i. Hoppet står också till att vi var och en ska ändra vår livsstil så att utvecklingen bromsas. Hittills har åtgärderna inte haft någon uppenbar effekt och perspektivet försvåras av att de åtgärder vi vidtar idag kanske inte har effekt förrän om många år.
Sverker Sörlin har skrivit en bok om människans påverkan på jorden, hur effekterna av detta genom tiderna tolkats och hur kunskaper och synsätt vuxit fram som gör det möjligt för oss att greppa vad som håller på att ske. Vi lever alltmer i en värld som inte är skapad av naturen utan av människan, en epok som kan kallas antropocen – människans tidsålder. Nu är det vi som styr, men vet vi åt vilket håll vi ska styra?
Föreläsningen bevistades av drygt 50 åhörare och av efterföljande diskussion att döma var ämnet aktuellt och angeläget. Den 19 februari ordnar Piteå nya föreläsningsförening nästa föreläsning. Den hålls av Tomas Öberg och handlar om de arktiska hav som omger Skandinaviens norra delar, deras karaktäristiska egenskaper och deras djurvärld.