Söderblom invigde biskopsstenen i Långnäs

Nathan Söderblom anlitades ofta vid minneshögtidligheter och besökte då en gång Piteåbygden under sin tjänsteutövning. Detta för att hylla en av sina stora föregångare, ärkebiskop Nicolaus Olai Bothniensis, bördig från Långnäs, och för att inviga en minnessten över denne. Detta ägde rum den 8 oktober 1927

Det dröjde för övrigt 334 år innan Bothniensis födelsebygd ärade sin son. Bothniensis satt ordförande vid Uppsala möte 1593 och blev ett stort namn i den svenska kyrkans historia. Han klubbade nämligen igenom beslutet att profeternas och apostlarnas heliga skrifter skulle vara vittnesbörd om Guds uppenbarelse och att den Augsburgska bekännelsen skulle vara kyrkans rättesnöre

Nytt tidevarv

Nathan Söderblom sade i sitt tal i Långnäs bland annat: Jag betraktar det som en nådig skickelse att min käre ämbetsbroders vänskapliga enträgenhet fört mig upp till dessa vägar. Dagens betydelse manar mig att tänka tillbaka på mina företrädare i Uppsala ärkestift. Och här har nu minnesvården avtäckts för en av dem, män som skrev in sina namn med oförgängliga bokstäver i ärkestolens hävder. Själv förmodligen den 70:e eller 71:a ärkebiskop i Uppsala räknar jag ibland företrädarna ett fåtal, som i dessa hävder stå inskrivna med gyllene skrift, konstaterar Söderblom och slutade sitt tal med: Låt oss höja minnets och löftets fyrfaldiga leve för den mannagärning som fötts till liv i den avlägsna norrbottniska byn, den gärning som inledde ett nytt tidevarv i Sveriges kyrkas historia.

Noterbart är att Bothniensis efterlevande tog namnet Stjerneman och adlades.

Vida över jorden

Vad beträffar Nathan Söderblom föddes han i Trönö, Hälsingland, i ett prästhem. Han prästvigdes 1893 och fick först tjänst som legationspräst i Paris. Efter att ha doktorerat blev han 1901 utnämnd till professor vid den teologiska fakulteten vid Uppsala universitet och blev senare kyrkoherde i Uppsala. Han utnämndes också till professor vid universitetet i Leipzig. 1914 utnämndes Söderblom, den yngste av kandidaterna, till ärkebiskop utan stöd vare sig från biskopar, präster eller domkapitlet i sitt eget stift. Han hade dock såväl regeringens som kungens öra. Söderblom fick för alltid sitt namn inskrivet i religionens världshistoria. Det som bar Söderbloms namn vida över jorden var hans ekumeniska strävanden och insatser. Genom åren erhöll Söderblom en rad utmärkelser. Han blev bland annat hedersdoktor vid 14 universitet, fick plats i Musikaliska akademien och var en av de 18 i Svenska akademien och även ledamot i Vetenskapsakademien. Han tilldelades också ett flertal ordnar och fick 1930, året före sin död, Nobels fredspris. Trots sin position klargjorde han vid olika tillfällen att han inte var en person förmer än någon annan.