På senaste kväll med innehåll medverkade demenssjuksköterskan Maria Hällgren. Hon talade om skillnaden mellan att vara glömsk och demenssjukdom. Man blir mer och mer glömsk med åren. Men det är alldeles normalt att glömma. Man går på rutin. I och med att man inte tänker så glömmer man. Man måste vara koncentrerad och observant för att minnas.
Att skriva ner hjälper minnet. Blir man järntrött så får man också stora problem med minnet. Det är bra att ha papper och penna vid sängen och skriva ner det man tänker på. Då kan man släppa det och lura hjärnan och sedan somna. Vid normal glömska kommer man förr eller senare ihåg vad man hade glömt. Till exempel namn. Vid demens kan man inte längre registrera nya minnen.
Gamla minnen finns däremot kvar. Varje möte är en ny bekantskap. Fem minuter senare är det glömt. Le och se glad ut när du träffar en person med demenssjukdom. Kroppsspråket är det viktigaste. Anhöriga och personal bör inte röra sig på ett stressat sätt. Utan sitt ner och håll handen. Bekräfta personen och ge många komplimanger. Säg att han eller hon är fin och efterlängtad. Var här och nu. Känslorna är opåverkade oavsett demenssjukdom. Lukter och smaker är också viktiga. Därför är det viktigt att dementa personer får känna lukten av nylagad mat och nybakta bullar. Sång och musik är också bra att lyssna till och även sjunga. Det man lärde sig för länge sedan finns kvar.
Om man misstänker att en anhörig är dement ska man vända sig till hälsocentralen. Om personen till exempel är lätt nedstämd, trött och sover dåligt. Det ska ha pågått i minst sex månader. Då görs en enklare minnestest innan vidare utredning. En person som är över 85 år får oftast inte Alzaimer. Det tar minst 10-20 år innan det märks. De som har blodkärlsdemens har det praktiska kunnandet kvar.
Detta och mycket mer om våra nära och kära med demenssjukdom fick de drygt 50-talet personer som sökt sig till Margretelund denna kväll veta. Kvällens behållning gick också till Demensföreningen i Piteå.