Det hela började året 1968. Rolf Åhman, dragspelare från Älvsbybygden bildade en trio med trummisen Mats Pettersson och gitarristen Carl-Axel Öberg. Den sistnämnde alternerade mellan gitarr och bas.
När Öberg sedan slutade, 1969, övertog Sune Andersson Carl-Axels syssla i bandet. 1970 så utökade orkestern med ytterligare en man, det var basisten Sune Karlsson som gjorde entré. Trion blev i och med detta en kvartett.
När Sune Andersson valde att övergå till dansbandet Leffes från Älvsbyn, 1971, kom sångaren och gitarristen Hasse Eriksson in som ersättare. I februari 1974 slutade Mats Pettersson i gruppen. Roger Lindqvist tog då över trumspelandet. Samma sommar utökades Rolf Åhmans med saxofonisten, sångaren och organisten Gunnar Sandbladh. Rolf Åhmans var i och med detta en kvintett.
Speltillfällena var många, under 1970-talets gyllene år så låg bandet på cirka 85–90 spelningar per år. Alla samtliga hade civila jobb vid sidan om. En stor landsvägsbuss inreddes, och instrumenten med alla tillhörigheter växte i volym. 1977 ersattes basisten Sune Karlsson av Jan-Olof Höglund. Året därpå så ersätts Janne Höglund av Sven-Åke Andersson på bas.
Trettondagsaftonen 1982 spelade Rolf Åhmans sin sista spelning – trodde man. 1987 återupptogs spelningarna, fast i en mer begränsad form. Åren fram till 1990 spelade bandet mest på privata fester med mera.
Så inträffade en lång paus. Några av medlemmarna tog tillfället i akt och prövade sina musikaliska vingar på annat håll. Så inträffade en ny paus! Eftersom en musiker alltid kommer att vara musiker, vare sig i ett band eller endast i sina privata tankar, så kan man endast citera en viss James Bond: Never Say Never Again!
Nu står de här igen, gubbarna i Rolf Åhmans orkester. Visserligen många år äldre men med nära på samma sug och intresse för det man en gång gjorde: att musicera! Tyvärr finns två av medlemmarna inte längre kvar i livet. Grundaren Rolf Åhman och organisten Gunnar Sandbladh är i dag borta sedan några år. Men en sak är säker, man blir aldrig för gammal för musik.