Sigurd Johansson

Bara en vecka före sin 80-årsdag somnade han stilla in. Då var livsresan slut för Sigurd Johansson. Från de sista årens sjukdom, och de begränsningar han drabbades av vad gäller rörelsefriheten. Han försökte optimistiskt glida sakta igång efter sin första allvarliga hälsokris år 2004, då han drabbades av en stroke. Men krafterna räckte inte riktigt till. Visst såg det ganska ljust ut. Det verkade som om Sigge skulle klara sig rätt bra tillbaka från sjukdomen. Så blev det nu inte. I stället blev det till ett plötsligt och sorgligt slut. Nu får Sigge vila ut.
Det fanns en stor portion ambition hos den före detta kriminalinspektören. Samtalen med honom var inspirerande. Många var de frågor vi fick tillfälle att dryfta och fundera omkring. Det var gott om upplevelser och minnen. Han var en positiv person med omedelbar värme och hade lätt för att bjuda på ett skratt när han berättade.
Jag sörjer förlusten av en person som hade den mycket sällsynta förmågan att kunna kombinera professionell administrativ förmåga med varmt personligt engagemang för människor. Min vänskap med Sigge var mig både en högst sällsam och en djupgående livserfarenhet. Därtill en formidabelt omfattande rikedom i kunskapsöverföring och livserfarenhet, och där han under senare år allt mer fångades av sitt ursprungs historia.
Tankarna går nu till det gästfria hemmet i Luleå och hans närmaste, makan Gertrud, dottern och sonen med familjer samt systern Tyra.
Han togs ifrån modern, som var ensamstående, sedan hon drabbats av den tidens gissel tuberkulosen. Modern dog när han var fyra år gammal. Sin fars sida fick han aldrig någon vetskap om. Ett människoöde bland många andra konstaterade han vid ett tillfälle, när han i tidningsläggen fanns notisen då barnavårdsnämnden i Piteå landskommun utannonserade honom.
Han blev kärleksfullt omhändertagen som fosterbarn på Degeränget i Piteå hos Viola och Gustav Johansson, som sedan adopterade honom. Sigge fick där sedan en syster. Sigge fick det bra hos sina nya föräldrar och hade en god uppväxttillvaro.
Småskola gick han på Degeränget och folkskola i centrala Piteå.
Det tog många år innan han på allvar tog sig för att gräva efter rötterna och söka sig tillbaka till ursprunget i Tällträsk.
Länge kamouflerades det för honom att han hade ett annat ursprung. Det var av andra, grannar och deras barn, han fick veta att han var en föräldralös fågelunge som hamnat utanför boet för att sedan bli omhändertagen. Därtill också retad för att vara "utomäktenskaplig". Trots en litet annorlunda start i livet hade dock Sigge alltid bägge fötterna på jorden.
Sigge Johanssons liv efter skolan handlade om polisärt arbete. Efter utbildning och vidareutbildning verkade han många år som polis. Aspiranttjänstgöringen utförde han i Pitebygden för att sedan hamna hos den så kallade statspolisen. Sedan 55 år tillbaka var han bosatt i Luleå.
Sigge Johansson avslutade sin tjänstgöring som kriminalinspektör i Luleå och sedan hos säkerhetspolisen, innan han gick i pension.