Femte söndagen i fastan
Försonaren
Johannesevangeliet 3:11-21
Guds kärlek i Jesus Kristus blir aldrig någonsin så uppenbarad för oss människor som när vi med vår synd och allt i våra liv faller ner vid korset och omvänder oss. Den sanna kärleken finns inte i människohjärtat så det är ingen ide att söka den hos oss själva. Den sanna kärleken måste ledas in i människohjärtat och komma ovanifrån, från Gud själv. Porten till himmelriket är trång och den går genom korset. Kärlekens under sker, syndernas förlåtelse mottages, och det eviga livets källflöden väller upp i människohjärtat, då vi ser Guds kärlek uppenbarad i Jesus Kristus. Det finns mycket i hela skapelsen som uppenbarar Guds kärlek till oss människor men det kraftigaste beviset är ändå att:
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”
”Jesus för världen givit sitt liv. Öppnade ögon, Herre mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig. O vilken kärlek, underbar, sann! Aldrig har någon älskat som han. Frälst genom honom, lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli.” (SvPs 45:1-2)