Min vän Sally Johansson finns inte mer. Sally föddes i Höglandsnäs, som det tredje i en syskonskara om fyra. Hennes föräldrar var Anselm och Beda Johansson. Som de flesta unga flickor på den tiden, fick Sally tidigt börja hjälpa till i hemmet så snart hon gått ut skolan. Efter att under några år ha varit hemmadotter tog Sally anställning i Ersmark, Kåge. Där hon arbetade både i arbetsgivarens bageri och i dennes hem.
Ett av de bästa minnen jag har av Sally är när jag som 7–8-åring fick ta ”Sundsvallar’n” ner till Kåge för att hälsa på min vän, som leende stod vid vägkanten och stoppade bussen så att jag inte skulle åka för långt. Hennes leende kommer jag alltid att minnas liksom att hon i 19–20-årsåldern vågade sig på att ta hand om tre små moderlösa flickor, när deras far bad henne om hjälp. Vilken ung kvinna skulle i dag göra om den bragden? Ingen vill jag påstå. Några år senare fick hon ytterligare en liten flicka att ta hand om och älska.
Jag är övertygad om att det Sally gjorde var av kärlek och godhet. Hon älskade barn. Det var det bästa hon visste och inget fick hennes ögon att glittra så mycket som när hon såg ett barn. Sally kommer jag alltid att minnas med värme och glädje och jag är evigt tacksam över att ha fått vara hennes vän i så många år.