Nu vill jag berätta om min vardag. Min store, tjocke husse har tacklat av. Inte så att han på något sätt ”miss”-handlar mig, men ändå. Ser ju hans fumlande i både stort och smått. Försöker att bortse från detta och inser att livet har sin gång.
Vill med dessa rader berätta för alla mina vänner att jag har det världsbäst ändå. Sitter i min hörna och har koll på trafiken och de glada människor som stannar upp och vinkar åt mig.
Saknar livet i skärgården. Saknar mina vänner skogsmössen och övriga reptiler som jag känner sen tidigare. Under sitt resande i jobbet fick husse då och då förtroendet att hälsa välkommen till säljmötena. Det berättas att följande historia drog till sig munterhet.
En säljtävling hade utlysts och sju herrar hade gått till final. Det satt sju kvinnor på sidenkuddar och den säljare som diktade de roligaste raderna skulle få välja moatje för kvällen. Följande rader skrevs och vann! ”sju äro karlavagnens stjärnor, sju äro också dessa små tärnor, jag önskar att jag likt vår Herre kunde, arbeta på sex och vila på den sjunde.
Tänk på alla mina fränder och var rädda om dem.
”Livet kan inte vänta till morgondagen för man vet inte om det blir.