För flera hundra år sedan fanns i Pitholm en rik änka som hette Kristina Birgersdotter.
Hon hade en mycket vacker dotter som hette Elsa. På gården fanns också en dräng som hette Andreas Bryggman. Så hände det som inte fick hända, de unga tu blev kära i varandra vilket inte var omtyckt av modern.
För att förhindra en fortsättning så skickades drängen bort från gården och dottern Elsa låstes in i härbret som försågs med säng och rikligt med mat. När dottern suttit inlåst i två dygn bröt sig en natt några män in i härbret, band händer ock fötter på Elsa och bar ned henne i båten tillsammans med all den goda maten.
När inbrottet och Elsas försvinnande upptäcktes trodde modern att det var den forna drängen Andreas som var skyldig till dådet men efter att ha talat med Andreas nye husbonde Mårten Tiock i Öjebyn stod det klart att han var oskyldig.
Rövare
Mårten hade nämligen hört att ett gäng rövare opererade i trakterna och att det var de som var skyldiga till inbrottet. Nu uppbådades ett tjugotal båtar som genomsökte stora delar av skärgården men utan resultat.
Någon tid senare var Mårten Tiock och två andra karlar ute för att vittja fisknäten på Norra sidan av Fårön. Efteråt gick de iland och fick där till sin förvåning se en riskoja en bit från stranden. Efter att förvissat sig om att allt var tyst tittade de in i kojan och fann där en flicka bunden till händer och fötter. Det var den bortrövade Elsa.
Efter att ha löst hennes bojor och tagit med sig både henne och det tjuvgods som fanns i kojan skyndade sig männen därifrån. För att göra en lång historia kort upptäcktes rövarna av drängen Andreas när han med båt var ute vid Pitsundet.
Rövarna som bestod av tre finnar och resten ryssar hade just plundrat en avsides gård. Han blev fasttagen av dessa men lyckades fly och tillkallade hjälp. Ett 40-tal män fick tag på tjuvarna vilka sedan hamnade på tingsplatsen på Tingholmen. Där dömdes männen till att först få händerna avhuggna (därav namnet Fingermanholmen) och sedan skulle de stympade kropparna rullas i en spiktunna utför berget.
Om det blev något bröllop mellan Elsa och Andreas förtäljer inte historien.