Rolf Olofsson

Farfar, du vet, han präglade i mångt och mycket hela det liv jag känner till. Redan från början har han och jag en historia tillsammans. Backträsk har så länge känts som ett andra hem för mig, och han var alltid en konstant i mitt liv som jag aldrig kommer glömma. Trots att jag visste att denna dag skulle komma någon gång förändrar det inte att saknaden är så djup.
Vi borde ju stå på vedbacken i Backträsk så här års, han, jag och pappa. Jag ser det som vore det i går, den tid då vi tillsammans stod där i solen. Och när farmor kom med fika och vi tog oss fem minuter för att dricka kaffe tillsammans. Och traktorn, som så mycket symboliserar honom, som jag minns honom. Den traktor som han lärde mig hur man skall köra redan innan jag ens nådde ner till kopplingen. Men visst lärde jag mig till slut?
Men alla sagor har ett slut, och nu är hans över. Men jag kommer alltid att minnas de dagar som vi fick dela tillsammans, och jag är glad över att jag fick lära känna honom. Han kommer alltid att vara saknad, och jag lovar, jag skall aldrig glömma. Alla människor lämnar spår, och i mitt liv är han lätt att följa. Nu önskar jag att farfar får sova gott.