Han skriver att odalmannen Jonas Jonsson i Roknäs och Erik Mattson från Långträsk på ett sätt som inte var att rekommendera ordnade så att vägen från Böle till Arvidsjaur drogs genom Roknäs och inte genom Lillpite älvdal som också fanns som ett förslag.
Länets dåvarande landshövding Vidmark föredrog Roknäsalternativet men Roknäs byamän med undantag för Jonsson och Mattson nekade enhälligt till att släppa till mark för en väg genom byn vilket däremot Lillpitebönderna godkänt.
Ingen övertalning hjälpte och frågan skulle avgöras på en vägstämma i Öjebyn dagen efter byastämman i Roknäs. På byastämman var Roknäs byamän talrikt samlade och samtliga utom Jonsson och Mattson voro fullkomligt eniga om att någon väg genom byn var helt uteslutet. De kunde inte finna ord tillräckligt starka för att uttrycka sig. Tänka sig, allmän väg genom deras område, vilken samhällsomstörtning.
Ingenting att vinna
Jonsson åhörde lugnt förhandlingarna och insåg att ingenting på byastämman stod att vinna.
Efter stämmans slut åtföljdes Jonsson och Mattson hem till Jonssons hem och Mattson ansåg saken ohjälpligt förlorad vilket inte Jonsson tyckte utan sade till Mattson: Skriv ett byastämmeprotokoll så lydande: ”Roknäs byamän förklara sig härmed avgiftsfritt upplåta all erfoderlig mark för en landsväg genom vårt område”.
När Mattson invände att risken fanns att det skulle resultera i några års fängelse svarade Jonsson att ”vi är säkert de enda av byamännen som kommer på vägstämman i Öjebyn i morgon eftersom det är den hetaste skördetiden nu.” Han fick rätt. På vägstämman i Öjebyn fanns ingen av de övriga byamännen närvarande och då bestämdes det att vägen skulle gå genom Roknäs. Några veckor senare var vägen utstakad.
Till detta kan tilläggas att Jonas Jonsson dog några månader senare, den 7/11 1910. 78 år gammal.