Röjdes ur vägen sedan man "ledsnat på gubben"
Dödsmisshandel i Muskus, dråp i Åbyn, mord i Baktåive, enleverad Munksundsflicka och "sedeslösa" Pitebor. Idyllen förmörkades rejält år 1896, då tidningarna levererade ett antal skiftande rubriker om de olycksaliga följderna.
I många av våldshistorierna var sprit en av ingredienserna inblandning och som vid ett tillfälle fick tidningen Norrbottens-Posten att kommentera: - Det hela utgör ett nytt talande bevis på vilka olycksaliga följder ruset kan medföra.
Foto: Jens Ökvist
Lundberg hade, tillsammans med en kamrat från Muskus, varit inbjuden till drag- och köröl hos en person i Notträsk. På hemvägen hade de tagit in hos en person, där samtalet slutade i ett gräl. Det slutade med att Lundberg blev inblandad. I ett efterföljande handgemäng hamnade han på golvet och skadades så illa att han förlorade medvetandet. Lundberg forslades sedan skyndsamt hem med häst och släde. Dit kallades doktor Hjalmar Lundgren från Älvsbyn. Lundberg var då medvetslös och återfick heller aldrig medvetandet.
Läsarna fick veta att Lundberg obducerats och att han avlidit i hjärnblödning. Enligt uppgift "förorsakad av sjuklig förändring i blodkärlens väggar och vars tillfälliga orsaker varit häftig sinnesrörelse och muskelansträngning samt möjligen stöt eller slag mot pannan". Det slogs fast att stöten eller slaget mot pannan inte varit av den beskaffenheten att den ensamt kunnat förorsaka en fullt frisk persons död. Den person som gav sig på Lundberg blev frikänd från ansvar. Rätten ansåg att det handlade om nödvärn.
Dog vid fall
Vid Brännfors såg, ägd av patron Carl Anton Hedqvist i Öjebyn, hade det i en av arbetarkasernerna anordnats ett dansgille. Kasernen hade varit stängd sedan sommararbetena upphört. Dit hade ett antal personer tagit sig in olovligt.
Danstillställningen hade hemlighållits eftersom förvaltaren förbjudit dylika tillställningar. Nils Öhlund från Källbomark hade fått vetskap om festen, sökt sig till byggnaden, knackade på fönstret och bad att få komma in.
Öhlund betraktades som en stor skämtare och ville göra ett litet upptåg för en av de personer som festade om. Öhlund klättrade upp i en brits. Tanken var att han skulle skrämma upp personen. Denne kom, i mindre nyktert tillstånd, till den ockuperade sängplatsen. Upptäckte Öhlund, tog tag i hans ben och drog ned honom på golvet. Öhlund föll så olyckligt att han bröt nacken vid andra halskotan. Han lades tillbaka i sängen och festen fortsatte. På förmiddagen, dagen därpå, upptäcktes att Öhlund var död. Personen som drog ned honom dömdes till en månads fängelse för dödsvållandet.
Spritens inblandning, i många av historierna, fick tidningen Norrbottens-Posten att kommentera:
- Det hela utgör ett nytt talande bevis på vilka olycksaliga följder ruset kan medföra.
"Ledsnat på gubben"
Från Baktåive, Arvidsjaur, rapporterades att doktor Oskar Skarin varit på besök för att undersöka avlidne födorådsmannen Karl Petter Berglund. Skarin skrev i rapporten att Berglund utsatts för yttre våld "som förorsakat en betydlig bristning av huvudskålen, blodfyllnad i hjärnans hinnor samt särskilt dess mjuka delar av en större blodutsöndring".
Polis kopplades in. Ganska snart häktades några närstående till den 87-årige Berglund. Det uppgavs att motivet var att de " ledsnat på gubben". De närstående hade fört en process med kommunen tre år tidigare, i vilken de blivit ålagda att - på grund av släktskapet- vårda Berglund till döddagar.
Vid det rättsliga efterspelet förnekade de inblandade all delaktighet, trots att det fanns vittnen som påpekade att de närstående fällt grymma hot mot de avlidne samt att de skulle ha gjort sig skyldiga till vanskötsel av honom.
Det slutade med att häradsrätten dömde två personer, en till livstids straffarbete och ständig vanfrejd medan den andra fick åtta års straffarbete och 10 års förlust av medborgerligt förtroende. Båda dömdes mot sitt nekande. I rättegången framkom att bägge vid något tillfälle skulle ha yttrat att de hade uppsåt att "undanröja gubben" sedan de fått ta ansvar för att försörja honom.
De dömda beslutade sig för att gå vidare och överklagade domen till Svea hovrätt. Några månader senare meddelade hovrätten att de närstående skulle frikännas. Även om det förekommit besvärande omständigheter mot dem fritogs de från allt ansvar för Berglunds död. Domslutet väckte dock stor uppmärksamhet.
En son till en av Piteås kommunalt mera framträdande personer, betraktad som ett "svart får", hade flera gånger misstänkts för brott. Dock hade man låtit nåd gå före rätt. Nu åkte han dock fast för att ha stulit 15 kronor från en sömmerska. Han beskylldes även för att ha bedrivit verksamhet med glädjeflickor.
På hösten rapporterades en Munksundflicka ha blivit enleverad. En anställd vid Furunäsets sjukhus hade rest från Piteå och tagit med sig en 20-årig flicka, utan föräldrarnas vetskap. Personen ifråga hade lovat gifta sig med flickan, men det konstaterades att han redan var gift. Telegram skickades till Sundsvall dit de begav sig båtledes. Där anhölls det kärlekskranka paret.
Från Stockholm meddelades att där fanns en "sedeslös Piteåflicka". Hon var 28 år och hade dömts till fyra månaders tvångsarbete på en tvångsarbetsanstalt för lösdriveri. Kvinnan hade tidigare varnats för lösdriveri av poliskommissarien i Göteborg och senare av överståthållarämbetet i Stockholm.
Så jobbar vi med nyheter