Ragnhild Nilsson

Jag lärde känna Ragnhild Nilsson för drygt 20 år sedan efter det att hemtjänsten ringt på hennes uppdrag om att hon ville ha hembesök. Jag var diakonissa då och det var alltid så roligt att hälsa på Ragnhild i hennes hus vid Lillbron i Böle, där hon bott sedan 1934.
Det såg likadant ut som när det byggdes, helt utan moderniteter. Det var som att gå in i en svunnen tid från barndomen.
Ragnhild var intresserad av vad som hände och kände många Bölebor eftersom hon hade arbetat både på Stinas kafé och bageri samt på Konsum. Tyvärr, så var hon tvungen att sluta arbeta och gå i pension redan vid 45 års ålder på grund av sjukdom. Hon var född sjuklig med hjärtfel samt problem med ena höften, men hon skulle inom kort fylla 83 år, så hon fick ändå leva ut sin tid.
Ragnhild tyckte mycket om fåglar och det var alltid fullt vid hennes fågelbord. År 2003 flyttade hon till serviceboendet Öjagården. Där hade hon det bra, men hon längtade alltid hem.
Söndagen den 8 februari ringde sjuksköterskan från Öjagården och berättade att slutet nu var nära för Ragnhild. Jag åkte dit och satt vid hennes sida och sjöng psalmen " Så tag nu mina händer... ". Hon såg så fridfull ut och senare samma dag somnade hon stilla in. Jag är glad och tacksam över att jag har fått lära känna Ragnhild och hon har gett mig så mycket.