Håkansson lämnar en
intressant bild av tillståndet i Piteå vid denna tid.
Omkring 4,1 miljoner personer fanns i Sverige år 1865. Drygt 1 500 var bosatta i centrala Piteå. I Arvidsjaur fanns då drygt 1 900 personer och 1 200 i Arjeplog. Inom Piteå landsförsamling och Älvsbyn var totalt närmare 12 000 personer bosatta.
Skörden var under medel-
måtta. I juli förorsakade en svår hagelskur stor skada i kustlandet och i augusti inträffade flera frostnätter. Höskörden rapporteras vara dålig och många kreatur måste slaktas.
Det här året, då för övrigt tvåkammarriksdagen infördes i vårt land, konstateras vidare att penningtillgången i Piteå är knapp och att allmänhetens situation varit och är ganska bekymmersam.
I augusti drabbades Svensbyn av nervfeber då tio personer insjuknade, varav en avled. Under juli och augusti månader förekom flera fall av diarre i Pitebyarna och två fall av rödsot i Bertnäs.
Det fanns 1865 bara ett apotek i hela älvdalen, det i Piteå. Prästerna i Arvids-jaur och Arjeplog hade av läkaren fått ett litet förråd av medicin att tilldela fattiga sjuka som inte ansågs ha råd och lägenhet att resa till kusten för erhållande av vård.
Håkansson rapporterar att det i Piteå finns en hälsokälla, Oscars källa, som sommaren 1865 användes av 40 personer, mest "chlorotiska fruntimmer" (drabbade av bleksot), och att någon badort i egentlig mening inte fanns inom distriktet.
I centrala Piteå fanns två barnmorskor varav endast en uppbar lön. Barnmorskorna var C.M. Johansson och fröken Sundman. I Piteå landsförsamling fanns också två, Gustava Degerman och L. Stenwall. Älvsbyn en, M C Lindström, alla med rättighet att begagna instrument. Den förstnämnda av barnmorskorna hade ingen lön, den sistnämnda 300 riksdaler, övriga 200 riksdaler samt fri bostad. Dessutom betalades av bemedlade personer minst en riksdaler för varje förrättning.
Däremot fanns ingen examinerad barnmorska i Arvidsjaur eller Arjeplog vilkas fattiga befolkning ansågs sakna medel att avlöna sådan.
Kvacksalveri rapporteras inte finnas i distriktet. En fältmusikant Lind anlitades någon gång för benbrott och andra yttre åkommor och ansågs av provinsialläkaren gå till väga med urskiljning. En bonde i Böle rapporteras ha praktik som djurläkare, vilket förklarades med att ingen examinerad sådan fanns närmare än i Luleå.
Det var också detta år som provinsialläkare Håkansson fick ge sig iväg till Arvidsjaur för att obducera lappmannen N P Larsson, som den 30 december avlidit genom förfrysning.