Politiker och kyrkfolk förfasade sig över den förvildade ungdomen i Piteå

Kyrkans folk ville med hjälp av de styrande i kommunen få fason på de "stackars" människor som inte förskräcktes för "sedeslöshet och ofog". Att hjälpa prästerna med eller utan uniform för att hålla kyrkans lära och tro i första rummet.
Många av de äldre tycktes ha glömt att de själva varit unga när de nu, sedliga och avhållsamma, ville få ordning på bland annat nattlöpandet vid ungdomshelgerna, pingstdagen, mikaelihelgen och nyårsdagen.
När kommunstyrelsen skrev under protokollet att ungdomen levde i allsköns frihet och därmed konstaterade att "ungdomens förvildning är ett faktum", önskade de helst av allt avskaffa livet runt kyrkhelgerna.
Från 1850-talet och framåt i tiden var det många som i tidningarna spelade på den moraliska planen och, hoppades kunna bidra till att ordningsmakten agerade moralens väktare. Anständighetsslagdängan vevades upp gång efter gång.
Oväsendet kring ungdomshelgerna framskymtar första gången i pressen i Piteå 1852. Då påpekas att skolan på flera platser mera släckt än tänt en levande Gudsfruktan och mera inproppat hedendom än lärt kristendom. Det klargjordes att de unga därigenom skulle bli "mera lättsinniga till hjärtat missbildade och för nådens anda och gåvor mera tillslutna än många av det enklare lantfolket.
Syndigt liv
I en av Stockholms tidningar stod redan 1779 en jämförelse mellan dåtidens och föregående generations ungdom och uppfostran, där det hette: "För 40 år sedan undervisades ungdomen i gudsfruktan, lärdes hedra ålderdom och kunskap samt hölls till flit och ärbarhet. Om än spel, hor och svordom funnos till, voro de dock alldeles föraktade. Nu är förhållandet annorlunda."
I Norrbottens-Posten 1854 påpekades att det i Piteå blivit en "osed" att på högtidsdagar bege sig till Öjebyn och där vara fri från föräldrar under flera dagar.
Vid ungefär samma tidpunkt varnas Piteborna för att resa till Stockholm som uppgavs ha fått många asociala genom landsortsbor som misslyckats.
I Stockholm uppgavs då finnas cirka 3 000 personer intagna på sjukhus, fattighus, arbetshus, tukthus och fängelser.
Det berättades att vid ungdomshelgerna förekom fylleri, sabbatsbrott, slagsmål och väga- och gatufredsbrott.
-Det är hög tid att föräldrarna tillstävjar dessa skadliga utfarter, skrev bland annat signaturen Stadsbo i ett inlägg.
Oroliga själar
1877 hade den gamla sedlighetens herrar och damer ansett sig ha rätt att gå till väga mera myndighetsmässigt mot ungdomshelgerna. Då också Piteå sockens kommunstyrelse hade sedeslöshet och ungdomshelger på dagordningen.
-Någon måste väl vårda barnen under föräldrarnas frånvaro. Dessutom finns det i flera hus kreatur som fordra skötsel. Det faller sig därmed tämligen klart att mången husfader är nödsakad att neka de yngre medlemmarna av familjer att enskilt besöka kyrkhelgerna, dundrades det från talarstolen.
-Att flertalet av de yngre som vid ifrågavarande helger besöker kyrkstaden ej rest dit för att uppbygga sig i herrens hus utan tvärt om för nöjen och förströelse vilka ofta nog urarta är tyvärr alltför sant, konstaterades det vidare.
Kommunstyrelsen noterade att personer bosatta i Öjebyn hävdat att det blivit allt mer bullersamt i byn. Fylleri, oljud, överdådigt uppförande och annat oskick, noterades det.
-Visst förekommer det skrik och stoj, men inte så tygellöst som påstås, noterade kommunstyrelsens ledamöter och hävdade att det tvärtom blivit fredligare än tidgare samt att man från kommunalt håll inte sparat någon möda att hålla de oroliga själarna på plats.
Hortlaxborna som hundar
Länsman Burman hade för övrigt meddelat att han besökt Öjebyn och konstaterat att någon bevakning inte vara av nöden. Det intygade J.G Wiksten och herrarna Öhman och Wikström i kommunstyrelsen vilket vidimerades av handlande Hesselgren, fanjunkare Bergman, handlande Clausén och fjärdingsman Lund.
Kommunstyrelsens ledamöter instämde i uppfattningen att de så kallade ungdomshelgerna var skadliga och inte heller ville medverka till den sedeslöshet och det ofog som där bedrevs. Dock klargjordes att man önskade ungdomshelgernas avskaffande.
-Men ett avskaffande faller sig obekvämt och besvärligt varför allt får vara som det är, var kommunstyrelsens slutkläm.
Vid olika tillfällen hängdes namngivna personer från bygdens olika byar ut, vilka ordningens upprätthållare fått ta hand om som fått sova ruset av sig i Öjebyn.
Hortlaxborna hade enligt Norrbottens-Posten sänkt sig till släktet Canis (hunddjur) genom att i ett trånande fall ådragit sig ordningsmännens uppmärksamhet.
"Hade en ivrig fårbeskyddare varit tillstädes med "skarpt" så vem vet, huruvida han i mörkret räknat benens antal eller sett sig så noga före om kännetecknen. Om nu hundföreställaren slipper betala hundskatt så borde nog varken han eller de andra fridstörarna slippa undan med blott en god sömn och utan att bötfällas för sitt beteende, ty i sådant folk komma ordningsmännen i Öjebyns snart att förlora all respekt"