Fem veckor gammal adopterades han. Bodde fram till 23 års ålder i Piteå.
Nyfikna frågor
- Jag är uppväxt i Piteå men mina föräldrar kommer från byar utanför med Pitemåle som modersmål. I yngre år var jag van vid nyfikna frågor om mitt ursprung, det kändes konstigt och tråkade ut mig, jag ansåg mig vara lika svensk som alla och frågor om rötter var jag helt frågande till.Rötterna till Piteå
Till slut började Daniel Engberg undra: har jag det, kanske? Hur ska det kännas, så här?- Allt detta klarnade då jag 1998 flyttade ner till Stockholm. Efter ett knappt år av fascination för storstan och allt vad den erbjöd hände något väldigt konstigt och spännande. Jag fick insikt i vad rötter var, hur det kändes och med ens blev min identitet ännu tydligare.
Förstod inte vikten
Då var det alltså inte hans Sydamerikanska rötter som folk nästan fick honom att tro att han hade, nej utan rötterna till Piteå.- Hemma i stan hade jag inte pratat Pitemål, förstod mer än mina vänner men var på inget sätt duktig. Då tyckte jag inte det var viktigt, förstod inte det unika säregna språk som numera fascinerar min omgivning här nere. Tillsammans med ett brinnande intresse för Piteå och allt som hände hemma, så kom "Pitmåle" att bli min mission, mitt mål att behärska. Nu sex-sju år efter självstudier samt träning närhelst jag pratar med någon hemifrån kan jag prata det flytande, till mamma och pappas förtjusning, säger Daniel Engberg slutligen och klargör att för honom är Pitemålet ovärderligt.