Pitholmsbo fick uppleva dramatiskt möte med örn

Det berättas att Harald Holmström, i ren självbevarelsedrift, slog med nävarna mot örnen som då föll ner till marken. Holmström hittade sedan snabbt en käpp och rappade till örnen så att den förpassades till en annan värld.
Det berättas att Harald Holmström sedan sålde örnen till en stadsbo.
Harald Holmström, son till stenhuggare August Holmström och hans hustru Sara Maria Strandberg, gick för övrigt ur tiden 1961 och var då kyrkobokförd i Uppsala.
Fallen kung
Det finns många små notiser i de gamla tidningsläggen vilka berättar om möten med örnar, framförallt när de skjutits. Som i äldre tider mer eller mindre sågs som en förtjänstfull handling.
Kungsörnen var länge förföljd i Sverige. Särskilt i slutet av 1800-talet och fram till fridlysningen år 1924 var jakten särskilt intensiv. Trots fridlysning återstod i Sverige i slutet av 1960-talet bara några få par av vår största örn, havsörnen.
Samma år som fridlysningen inträdde kunde Piteåborna läsa i Piteå-Tidningen om en "fallen kung". Hemmansägare Alfred Ölund, Rosvik, hade nämligen hittat en död kungsörn. Fågeln hade flugit rakt in i Porjusledningen mot ledningstrådarna och dödats i närheten av Rosvik.
Den örnen mätte två och en halv meter mellan vingspetsarna.
Räddade återväxten
Författaren Bengt Berg gjorde på sin tid stora insatser för svensk naturvård och speciellt för örnarna. Det var mycket tack vare honom som havs- och kungsörnen kunde fridlysas 1924.
Han ivrade också starkt för vinterutfodring av fåglarna vilket framgår av boken "Örnar" som skrevs 1960.
"Om vi bara vidtog den praktiska åtgärden att på ett dussin fredade platser i Sydsverige årligen offra några av vår mängd sotdöda kreatur åt landets vinterörnar, skulle den skada dessa tillfogat vår viltstam sjunka till en obetydlighet.
Det vore minst lika lovvärt, som goda jaktvårdares utfodring av sådant vilt, som de sen ämnar skjuta och äta upp och en god gärning för naturskydd och jägarförbund att genomföra i samråd. Det är ju så enkelt som Columbi ägg och troligen just tungan på vågen för att rädda återväxten i vår hotade örnstam", skrev Berg.
Fridlysningen minskade förföljelsen, men fågeln har ändå fortsatt att jagas. Varje år upptäcks fall där kungsörn dödats illegalt. Såväl kungsörnen som havsörnen är skyddade året runt.
Att slå ihjäl en fridlyst örn är ett grovt jaktbrott.
Djärvt djur
I gamla fågelböcker, exempelvis Alfred Brehms Djurens liv, får kungsörnen något av en krigares skepnad.
Här ett citat ur boken:
"Hans styrka förleder honom understundom att till och med förgripa sig på jordens herre. Det är ingen fabel, när det berättas att han slagit ned på små barn och, om han kunnat, burit bort dem, man känner även till fullt tillförlitliga fall, då han anfallit fullväxta människor utan att ha varit tvingad till berättigat försvar av sitt bo.
Däremot kan ett dylikt anfall orsakas av att han berövats vad han ansåg sig vara sitt rättmätiga byte. En dylik tilldragelse ägde nyligen rum i Lappland, i det att en pojke som kom för att vittja ripsnarr, anfölls av örnen då han drev denne bort från en ripa, som han höll på att avsmaka".
En berättelse där kungsörnen utmålas som ett djärvt djur, med många ogärningar på sitt konto.
Av tillgängliga inventeringsrapporter framgår att antalet lyckade häckningar hos kungsörn i fjol var 124.
Flest häckningar konstaterades i Norrbottens och Västerbottens län. 71 procent av häckningarna fanns inom renskötselområdet. Trenden uppges dock vara att kungsörnens häckning i fjälltrakterna kraftigt minskar men istället ökar markant vid kusterna.
Riksdagens nationella mål är minst 600 häckande par.
Örn i slagjärn
År 1866 rapporterar tidningen Norrbottens Posten att bonden Gustav Eriksson i Bergsviken fångat en örn i slagjärn. Örnen mätte nära två meter mellan vingspetsarna.
1876 finns en notis i tidningen där en örn, närmare 2,3 meter mellan vingspetsarna, fångats i slagjärn i Arvidsjaur.
En örn 2,3 meter mellan vingspetsarna, fångades 1887 i giller av två pojkar i Högbränna, Arvidsjaur. Fångstmännen var Sven och Jonas Bohlin, 12 och 14 år gamla.
I en rapport 1895 om antalet dödade rovdjur under året uppges att bland kategorin "skadliga" fåglar det dödats 277 örnar, av vilka 13 dödats inom Arjeplog och Arvidsjaur. Året före dödades 326 örnar i landet. 1896 dödades 310 örnar i Sverige.
År 1900 dödades bara i Arvidsjaur 11 örnar. Det året rapporterar för övrigt Svenska jägarförbundet att rovfåglarna är mindre allmänt förekommande.
Anföll renoxe
En kungsörn mätande drygt två meter mellan vingspetsarna sköts år 1900 av arbetaren J-P Nordlund vid Sandholmsviken på Pitholm.
1901 rapporteras att det i landet dödats 155 örnar
I Nilivaara, Gällivare, anfölls år 1902, enligt Norrbottens Posten, en renoxe av en större örn. Fågeln högg renen så hårt i halsen att den genast föll ned död.
Sedan tog örnen samma dag livet av två renar till.
- Att örnen anfaller renkalvar är mycket vanligt, men att han vågar sig på stora fullvuxna renar är mycket ovanligt och säges nästan aldrig ha inträffat, rapporterar tidningen.
Det året dödades sju örnar i Piteå, fem i Arjeplog och åtta i Arvidsjaur.

Pitholmsbo fick uppleva dramatiskt möte med örn

Ett dramatiskt möte med en örn upplevde 12-årige Harald Holmström, Strömnäs, Piteå, när han i juni 1900 befann sig vid Bredänget, där Pitholms fäbodar låg. En kungsörn anföll plötsligt honom och måttade sina klor mot hans ansikte.