Det första sjukhuset i Piteå uppfördes 1827. Sjukhuset, som var det första i Norrbotten, brann ner natten mot den 3 juli 1858. En person innebrändes och flera som försökte rädda sig ur byggnaden skadades.
Efter branden agerades för att sjukhuset i Piteå, som då var länssjukhus, skulle flyttas till Luleå, dit länsstyrelsen flyttats. Det deklarerades offentligt att sjukhuset i Piteå inte skulle återuppbyggas. Ett nytt lasarett skulle istället byggas i Luleå.
Men Piteborna tänkte inte ge sig utan strid.
Hotade med eget sjukhus
Vid ett sammanträde i Luleå i september 1858 uttalade sig beslutsfattarna för en förläggning till Luleå. Frågan lyftes också fram på nytt vid ett möte i juni 1859, där det fortsättningsvis starkt ivrades för en flyttning av sjukhuset.
Ombuden för Piteå klargjorde att om sjukhuset inte återuppfördes i Piteå skulle de dra sig ur länsgemenskapen och inrätta eget sjukhus.
När ärendet, vid ungefär samma tidpunkt, hamnade på regeringens bord beslutades att sjukhuset i Piteå skulle återuppföras, på samma plats som det nedbrunna. Samtidigt som det godkändes att ett sjukhus även skulle få uppföras i Luleå. Bägge lasaretten med avgränsade upptagningsområden.
På våren 1860 meddelas det att det troligen skulle bli tre sjukhus i länet. Förutom Piteå och Luleå även i Haparanda. Länsstyrelsen påpekade bland annat att veneriska sjukdomar var vanliga i Haparanda och att ett lasarett därför behövdes i staden. Lappmarken blev därmed inlemmad i sjukvården.
Alla tänkbara fördelar
I maj 1861 infordrades anbud på 2000 timmer, sten till stenfot, husmossa och riven takspån för det nya sjukhuset i Piteå.
1904 berättas att sjukhuset var som i nytt skick efter en omfattande ombyggnad, som kostade
11 000 kronor. Här fanns då 35 sjukplatser samt plats för två sinnesjuka.
Redan 1909 betonade doktor Oskar Forsell, som 1897 tog över ansvaret för sjukvården vid sjukhuset, behovet av ett nytt lasarett i Piteå. Forsell pekade nämligen på stora bristfälligheter i byggnaden i Badhusparken. I diskussionerna talades om genomgripande förändringar av befintlig byggnad eller ett nybygge
- En om- och tillbyggnad blir en halvmesyr, hur man än bär sig åt. Det handlar om ett gammalt trähus, var en synpunkt som fördes fram.
Samtidigt som det gjordes invändningar mot idéerna att bygga ett nytt sjukhus på Strömnäs, där i dag sjukhuskomplexet ligger under namnet Piteå älvdals sjukhus.
- De som på andra orter sett hur det förhåller sig med ordningen, sundheten och eldfaran i vissa förstadssamhällen kan utan svårigheter föreställa sig hur det om några tiotal år kommer att se ut på Strömnäs. Spåren förskräcker, var ett varningens ord till beslutsfattarna som för 100 år sedan skulle besluta om en ny lokalisering.
- Slå Strömnäsprojektet ur hågen och tänk på en plats inom stadens område, var en av maningarna.
Skörda stora vinster
Då väcktes frågan om att bygga ett nytt sjukhus på Kvarnbacken, området runt gamla museet och LF-arena, tidigare Kvarnvallen.
- Kvarnbacken äger av naturen alla tänkbara fördelar för förläggandet av ett sjukhus. Ett högt dominerade fristående läge med härlig skogspark och med den mest hänförande utsikt ut över norra fjärden, nära landsväg, ångbåtsled, nära blivande järnvägsstationen och dock ett av naturen fridlyst område dit världens brusande larm inte skulle nå de stadens sjukliga som där söker ro, argumenterades det.
Det framhölls att Kvarnbacken borde ha företräde framför Strömnäs.
- Här må alla privatintressen falla, utropades i argumentationen.
I en tidningsinsändare anför bland annat signaturen Medborgare:
- Vår framtidsdröm om Kvarnbacken hade visserligen varit att en gång i tiden få se den omdanad till folkpark, men kunde den istället bli en tillflykt, ett hem för sjukliga, skulle de utan tvivel skörda den allra största vinsten.
Det slutade med att landstinget, efter debatt och till och med omröstning kring markförvärvet, år 1912 beslutade sig för att bygga nytt på Strömnäs. Av inspektor August Markström inköptes mark, 32 000 kvadratmeter för 12 000 kronor.
Samma år som marken inköptes beslutades för övrigt om byggandet av ett lasarett även i Gällivare. Året därpå, år 1913, invigdes för övrigt Sandträsks sanatorium som 1981 ersattes med ett hälso- och konvalescenthem, för att sedan några år tillbaka stå öde.
I mars 1915 invigdes det nya sjukhuset i Piteå av landshövding Walter Murray, verksam i Norrbotten 1914-1917 och som för övrigt anlände till Piteå med extratåg.
Ett sjukhus med plats för 60 patienter jämte likbod och obduktionssal och till en kostnad av omkring 400 000 kronor.
Sjukhuset från 1915 finns inte längre kvar. Det har ersatts av nya byggnader. Endast en portal, den gamla huvudingången, finns kvar som minner om den första tiden.