Paris International eller Exposition Universelle var en världsutställning som hölls år 1867 i Paris, Frankrike. Fyrtiotvå nationer var representerade vid mässan. Det fanns 50 226 utställare. Utställningen besöktes av 9 238 967 personer.
Frukt i glycerin
Från Norrbotten kom en del bidrag. Kyrkoherde Johan Laestadius, Jokkmokk, och med rötter i Arjeplog hade skickat några prov på köksväxter, odlade i Kvikkjokk.
Från Luleå och Piteå hade telegrafkommissarierna August Cajanus och Lars Adam Ringius översänt en fullständig samling av ortens produkter.
Särskilt Ringius, som var en framstående profil inom trädgårdsrörelsen i Norrbotten, uppmärksammades speciellt för sina bidrag till världsutställningen. Han förvarade sina växter och även olika fruktsorter i glycerin. Produkterna kom huvudsakligen från egendomen Hällan på Strömnäs i Piteå. Där Ringius bland annat bedrev en framgångsrik äppelodling.
Ringius var även en tid direktör för Norrbottens enskilda banks kontor i Piteå och bosatt på egendomen Hällan.
Resultatet av juryns omdöme om trädgårdsalstren från Hällan i Piteå som visades upp i Paris blev att Ringius erhöll ett av de två till nordliga Sverige tilldelade prisen.
Varför envisas?
I anledning av utställningen anfördes i en artikel i Norrbottens Posten att det var en allmän klagan i hela vårt land över att nöden var stor i Norrland, att säden frös bort och att potatisen blivit totalt förstörd av frosten.
– Ligger inte däri en fingervisning som är tydlig nog, vad man borde odla i högan nord. Varför envisas att vilja odla säd och potatis, då det ständigt är att befara att dessa växter fryser bort och oftast gör det. Morötter, palsternackor, rödbetor, kålrötter och lök och många andra växter fryser inte bort vid första frost, såsom sädesslagen och potatisen.
Följaktligen, skriver tidningen att ladugårdsskötsel och kreatursavel skulle kunna bedrivas med ett antal andra matnyttiga trädgårdsväxter.
– Då hade sannerligen inte befolkningen behövt svälta, om tillräcklig omtänksamhet och idoghet finns, påpekar tidningen och fortsätter:
– Har man kött, smör, mjölk och köksväxter av varjehanda slag behöver man sannerligen inte svälta och för sådant man kunde avyttra skulle man kunna erhålla sitt behov av spannmål till bröd avrundar Norrbottens Posten och tillägger att olika bärsorter också lämnar riklig skörd, för dagligt bruk i hushållet.
Medaljer
Ångbåtskommissionären och handlanden J. Lundberg Piteå, fanns med vid utställningar som anordnades i Bergen 1865 och Boulogne 1866. Han visade upp fiskredskap från Norrbotten.
Vid tolfte allmänna Lantbruksutställningen i Stockholm 1868, visade Lundberg upp produkter och redskap som hörde till lantbrukets binäringar, vilket tilldrog sig stort intresse. Lundberg erhöll då bronsmedalj för två Rosviksbåtar.
Handlanden J G Jonsson från Piteå demonstrerade vid lantbruksutställningen, i avdelningen för ladugårdsprodukter, rökta renstekar och rökta rentungor. Han fick två bronsmedaljer och en specie, ett silvermynt med värdet bestämt av silverinnehållet.
Överjägmästare Karl Degerman, Strömnäs, Piteå, en mindre silvermedalj och en specie för sin samling av vilddjurskinn och hudar.
Ytterligare tre medaljer, i brons, fick Degerman för sina lantbruksredskap och maskiner, för begagnade åkerbruksredskap och diverse åkerbruksredskap.
Arbetskarlen J E Backman, Piteå, som visade produkter för fiskehushållning och fiskeodling, fick en mindre silvermedalj och en specie för saltad sik och surströmming.
Nödbröd
Telegrafkommissarie L.A. Ringius visade upp en ganska vacker och mycket fullständig samling av årstidslegymer, på kokta grönsaker och rotfrukter, uppdragna i Piteå. För detta belönades han med en större silvermedalj och en specie.
Ringius presenterade också för utställningsbesökarna nödbröd, berett av diverse lavaarter. Det tyckte juryn var värt en mindre silvermedalj och 10 specier.
Nödbrödet Ringius presenterade var ett surrogat för bröd av spannmål. Främst har nödbröd varit i form av barkbröd, men Ringius visade att det gick att använda även lav. Islandslav har ju också benämningen brödmossa. Men det har också funnits mycket annat för att dryga ut mjölet med, exempelvis agnar, finskuren hackelse, sälglöv, kvickrotsrötter, årsskott av ljung och tall (”tallstrunt”), och även animaliska som fiskrom och malda kreatursben.
Smeden O G Wikström fick för sin ”ändamålsenliga” timmerkälke ta emot en mindre silvermedalj och fem dukater (guldmynt).
Wikström blev för övrigt 1862 instämd till rådhusrätten i Piteå av magister Olof Genberg. Wikström hade, i egenskap av baptist, låtit omdöpa magister Genbergs fullväxta dotter. Målet avskrevs dock.
Garvaren Er. Bergström belönades för beredd sälhud med kvarsittande hår och fick motta bronsmedalj.
Båtbyggare A. Edin erövrade en bronsmedalj för en tillverkad segelbåt.
Plåtslagare Fr. Dahlbäck, Piteå, belönades vid utställningen för diverse bleckslageriarbeten med en specie.