- Den lilla klick i samhällsarbete oerfarna bråkmakare som Piteå rymmer inom sitt hank och stör och som tagit till sin uppgift att söka sabotera den folkvalda lagliga representationens arbete har till länsstyrelsen ingivit klagomål över stadsfullmäktiges val av drätseldirektör, rapporterade Piteå-Tidningen 1936.
Tillsättandet av drätseldirektör blev en segsliten fråga. Ärendet gick vidare till länsstyrelsen och senare till regeringsrätten. Utan att Frans Käckman fick något gehör.
- Vad han anfört för motiv är ännu ej känt men det verkliga skälet är ju ingenting annat är hans ökända lusta att bråka med stadens folkvalda myndigheter. Den bolsjevikiska mentaliteten skall ju på något sätt ha utlopp, konstaterades i tidningen.
Sedan publicera en rejäl bredsida mot de som stått bakom klagomålen. Detta i form av en fejkad kandidatlista för ett missnöjesparti, vilket satte klagomålen främst.
I nollornas rad
- Fanjunkare Rudolf Wahlberg går i täten för den illustra samlingen. Hans enda merit för att uppnå denna plats å listan torde bestå i att han i fullmäktige mumlat avslag på tillsättandet av drätseldirektör. Han är med sina många år på nacken Nationella ungdomsförbundets representant.
Inlägget fortsätter med konstaterandet:
- Elektrikern Gustaf Carlsson jämte ett flertal andra äro oskrivna blad, de torde än så länge få räknas till nollornas rad, enär deras främsta prestation hittills bestått i att skriva sitt namn under den Käckmanska klagoskriften.
Stadsfiskalen John Sandström liknades med länsman i Delsbo, som "kom bort".
- I annat fall hade vi stadsbor varje månad, i egenskap av "panelhöns" fått övervara fullmäktiges sammanträde och där höra de Sandströmska "plåtkommods"-debatterna.
Vidare finner man det förvånansvärt att advokat Bengt Åhrström satt sin advokatära på spel, i ett mål som redan från början är dömt att förloras.
- Bröderna Wallstén,( bokhållarna E.J och Albert) Emil Ceder, Viktor Sundberg med flera omnämnda tillhör sådana kandidater som det går 1200 å dussinet. Förlåt. Sådana namn försvagar emellertid listan oerhört.
Till "kattkörgårn"
Det sattes också frågetecken efter sådana namn som Anton Hedström med familj, K. Th. Wallgren, Erik Sjöstedt och hotellägare F.A. Holmgren.
- Den som gapar över mycket etcetera är ett ordspråk som kan tillämpas i denna överklagningshistoria enär herrarna och - förlåt - damen ingenting har att vinna. Apropå damen så är fröken Ringius ( telegrafisten Hulda) att betrakta som sparven i tranedansen.
Det påpekas vidare att skomakaren Anders Österbergs plats bör intas av den betydligt kraftfullare bilhandlaren Birger Sandberg.
- Den senare är ivrig förespråkare för en annan kommunalpolitik. Han bör beredas tillfälle att ge "hals" i församlingen och ej på gator och torg.
Slutklämmen är att hösten 1938 kunde Piteborna kunna få gå till val med denna listtyp.
- Bäven nuvarande stadsfullmäktige ur alla partier. Huruvida den vinner anhängare återstår att se, förmodligen blir resultatet av valen så att dåvarande drätseldirektören eller hälsovårdsnämndes ordförande ger listans sista namn, åkare Oskar Pettersson, uppdraget att köra samtliga kandidater på katt ...
Vart vinden blåser
Allt undertecknat med signaturen Mu´cius Scae´vóla
Avslutande ordet katt... hänsyftar till Kattkyrkogården. Så benämndes ett skrotupplag bakom nuvarande Kvarnvallen.
Noteras kan att tjänsten, efter överklagningsturerna, av stadsfullmäktige och med stor majoritet, efter att ett enhälligt beredningsutskott sagt sitt, tillsattes med Axel Bengtsson. Bengtsson verkade under Piteååren både som tidningsredaktör för Piteå-Tidningen, drätselkammarordförande, stadsfullmäktigeordförande och kommunalborgmästare.
Vid ärendets behandling i fullmäktige drog fabrikör Axel Lundberg upp en diskussion, som inte kom att röra sig om vad som stod på fullmäktiges föredragningslista, nämligen tjänstens tillsättande, utan mer om tjänstens inrättande.
- Herr Lundberg har ju numera, sedan han av högern utslagits ur stadsfullmäktiges presidium och alla nämnder, fått för vana att då och då väta sitt finger för att utröna vart vinden blåser och herr Käckman och dennes kumpaner tycktes för dagen ha utgjort den "allmänna opinion" för vilken herr Lundberg gladeligt och lusteligt lämnade den inställning han tidigare intagit i denna fråga, konstaterade tidningen.
Om Frans Käckman kan berättas att han var född i Hortlax 1884 och avled i Piteå 1969.
Som ung tog han anställning som volontär vid regementet i Notviken, där han avancerade till distinktionskorpral. Från militärtjänsten kom han som brandsoldat till brandkåren i Luleå för att därefter återvördas till födelsebygden och en befattning som poliskonstapel i Piteå. Den anställningen hade han i två omgångar, 1907-1909 och 1918-1923 varefter han förordnades som stadsexekutor i Piteå. En befattning Frans Käckman kvarstod till pensioneringen 1945.
Vid sidan av sina anställningar drev Käckman tidvis en omfattande sakförarverksamhet och förestod även Piteås auktionskammare i 15 år. Vid de konkurser som behandlades av rådhusrätten var han rättens ombudsman.
Sina sista levnadsår tillbringade Käckman i ålderdomshemmet Strömgården.