Enligt skriften Ortnamn i Norrbottens län är det sannolikt att byn fått sitt namn av en man från Byske som slagit ned sina bopålar där. Namnet som sådant hänger ihop med en rot, med betydelsen "svälla", och har angett att vattendraget har lätt för att svämma över.
Naturen tar tillbaka
- De gamla ängarna som med mycket svett och möda erövrats från vildmarken återtas nu av naturen konstaterar Rune Bergman efter att ha besökt området och sedan under arbetets gång räknat upp de personer som varit skrivna i Pite-Byske sedan mitten av 1600-talet. Allt finns nu i en liten skrift.Pite-Byske uppstod när transportleden från Nasafjäll drogs ned mot Frostkåge och Skellefteå.
- De stugor som fanns i Markbygden en gång i tiden var små och oansenligt timrade hus, noterar Bergman.
Han har även dokumenterat de byggnader som i dag finns kvar.
Mycket arbete
- Det fanns ett talesätt bland det så kallade "finare folket" en gång i tiden som hette: norr om Dalälven trivs inte kräftor och adel, vilket säger en del om vad man tänkte om Norrland, berättar Rune Bergman.De byggnader som finns kvar i Pite-Byske , som också finns på bild i skriften, används till en del som sommarställen
- Det första namn jag sett i
Pite-Byske är Olof Jakobsson, som gifte sig 1672, berättar Bergman och har sedan kartlagt alla personer och fastigheter fram till i dag. I sin kartläggning har han även med personer som varit och är bosatta på utskiftet Finnliden.
Det har inte var helt lätt att få ihop de olika uppgifterna från mantalslängder, husförhörslängder samt muntliga uppgifter, konstaterar Rune Bergman
Bergman har även antecknat ned de lärare som funnits i byn fram till den sista, Emma Berggren. Skollokalen var då inrymd i det största huset i Pite-Byske. I slutet av 1940-talet fanns i klassen tre pojkar och fem flickor