För att inte blandas ihop fick de beteckningen den äldre och den yngre. Något som även antecknades i kyrkböckerna.
Oskar Lindgren den äldre föddes 1875 och räknades som en av de främsta jordbrukarna inom orten.
Han tillträdde som bonde på hemgården 1902. På hästavelns område var han en av dem som tog initiativet till bildandet av Piteortens hästavelsförening, vars styrelse han sedan tillhörde under en lång följd av år. På hästavelns område var Oskar Lindgren vida känd som uppfödare.
Ett flertal priser från olika lantbruks- och kreatursutställningar vittnade om Lindgrens framgångsrika insatser. Han var aktiv i Piteå och Horflax hushållningsgille samt Piteortens fröodlarförening. Som gammal sångare tillhörde han också Hortlax manskör.
Han var också med i den första styrelsen för Hortlax mejeriförening, vilken registrerades 1914 och fanns fram till när mejeriet i Piteå togs i bruk.
Oskar Lindgren var den fjärde i ordningen av sex barn till Erik Magnus Lundqvist-Lindgren och hans maka Elsa Kristina. Han hade systrarna Johanna Kristina, gift Berglund i Öjebyn, Maria Lovisa, gift Lindvall i Öjebyn, Alma Viktoria, död ung, Anna Paulina, gift Öman i Öjebyn och brodern Anton, ogift.
Oskar Lindgren var för övrigt den siste i syskonlänken när han gick ur tiden år 1961.
Lindgren var gift med Emma Öman från Öjebyn. Makarna fick nio barn, sex pojkar och tre flickor. Fem förblev ogifta. Två av sönerna, Sigvard och Henning tog över jordbruket. Sigvard ägnade sig huvudsakligen åt kreaturen och Henning drev under ett flertal år hönseri.
Oskar Lindgren den yngre, vars timglas rann ut när han var inne i sitt 79 levnadsår år 1976, var född i Svensbyn.
Han var i sin ungdom en tid verksam som sågverksarbetare.
Han anslöt sig tidigt till arbetarrörelsens socialdemokratiska gren. Intresserad för samhällets förbättring och mån om att de bereda folklagrens levnadsbetingelser skulle förbättras lades ganska snart kommunala och politiska uppdrag på han axlar. Det dröjde inte länge förrän Lindgren var den ledande kommunalmannen i Hortlax.
Det berättas att Oskar Lindgren vid ett tillfälle valdes till arbetarekommunens ombud till distriktskonferensen i Luleå. Han inte kunde få något resebidrag. Arbetarekommunens kassa var nämligen tom. Den egna börsen tillät heller inte några utsvävningar varför han en tidig påskafton tog sin spark och sparkade de dryga sex milen till Luleå och sedan tillbaka.
Kommunalförvaltningen var till en början förlagd i Lindgrens hem och med hustrun Altea (Tea) som medhjälpare. I mitten av 1940-talet flyttades kommunalförvaltningen till en liten barack. Den lilla baracken i Hortlax, gick på sin tid under benämningen ”landets minsta kommunalhus” var länge centrum för Oskar Lindgrens kommunalpolitiska gärning. Ett ny och ändamålsenlig förvaltningsbyggnad invigdes 1955.
Innan Oskar Lindgren den yngre gick i pension vid årsskiftet 1964-1965 hann han även fungera som kommunens arbetsledare under några år. Under många år tillhörde han även Piteå-Tidningens styrelse.
Han var gift med Altea Öhman från Roknäs.
Makarna Lindgren fick under 1920-talet sonen Sune och dottern Rut. Sonen dog 16 år gammal, år 1937, och dottern avled samma år hon föddes, år 1923.
När Oskar Lindgren avled fanns sonen Ejlert med familj som närmast sörjande.