Pieljekaise nationalpark med gluttsnäppor och kabbelekor

n Midsommardag, en av årets absolut längsta dagar. Åtminstone om man ska se till ljuset.
Vandringen började med en titt på kartan i Jäckviksgården. 24 kilometer låg framför oss mellan Jäckvik och Adolfström; två anrika fjällbyar i varsin dalgång i Arjeplogsfjällen. I dag en del av Kungsleden från Abisko till Hemavan. Förr i tiden en nödvändig led för att transportera sig till fots när inga vägar eller fordon fanns.
Gruppen bestod av Ulla och Roger Lidström, Blåsmark, Eva Jörgensen, Stockholm,
Roland Stenberg, Arjeplog, Eva Lestander, Jäckvik,
Maria Söderberg, Laisvall/Enskede, och yngst: Lars Sundelin, 11 år.
Marken bjöd på ögonfröjd. Först ut var åkerbärsblomma, sedan krypljung, hjortronblommor, massor av ullvidebuskar, knappt utslagna smörbollar och ekbräken som precis hade rullat ut sina limegröna blad. Men blomsterdrottningen denna midsommartid var kabbelekan. Knallgula foderblad följde oss längs med kärr och spänger.
På kalfjället försökte några fåglar finta bort oss från sina bon i videbuskarna. Lappsparvarna identifierades av fågelskådaren Roland Stenberg. Men vad var nästa?
Överraskande nog en gluttsnäppa som pekade med sin distinkta näbb över kalfjället. Kanske vädrande den att vinden skulle tillta? Lunch intogs i Laisdalenstugan. Eftersom Karin Johansson i Adolfström väntade med renskav och potatisgratäng blev det - för kontrastens skull - en asiatisk rätt med kyckling och
limesås med ingefärskrydda. Det märkliga var att damerna åt utomhus, medan herrarna satte sig inomhus - i mörkret.
Så fort vi lämnat den trädlösa delen av vandringen tilltog en ilsken nordvästlig vind. Vid sjön Lutor, där nationalparksområdet slutar, tryckte västanvinden på så starkt att vi limmades mot stenhällarna som inlandsisen lämnat kvar - eller så var vi så kaffesugna att vi inte orkade hålla emot.
Nationalparkens signum fjällbjörkarna följde med oss från första stegen. Löven på den urskogsartade fjällbjörkskogen, som breder ut sig söder och väster om Pieljekaises toppar, var sena i år.
Innan målet i Adolfström lyssnade vi till tjäderspel och betraktade vi björnspillning trettio meter från stigen. Betryggande nog hade den lämnats många månader tidigare.
- En fanastisk vandring, tyckte Ulla Lidström. Vi har hunnit uppleva så mycket på bara en dag.
Till vardags arbetar hon som speciallärare på två skolor.
- Allt detta gav mersmak.