Det rådde kraft vind under färden och männen i slupen tvingades kryssa rejält i vattnet från Piteå och över älven. De ombordvarande såg dock framför sig målet och tycktes i stort sett uppfatta att faran var över när det inte var speciellt långt kvar till angöringspunkten. Då kastade plötsligt en stormil slupen åt sidan med följd att båten började ta in vatten. Sedan sjönk slupen snabbt till botten.
Från ett i Storfors inneliggande fartyg observerades slupens svåra belägenhet och snabbt kunde fartygsbesättningen konstatera att männen ombord hamnat i vattnet. En båt satte ut för att rädda männen, men väl framme kunde besättningen konstatera att patron Gustaf Öhman inte kunde återfinnas. De övriga plockades upp i sista minuten.
Efter mycket sökande påträffades Gustaf Öhmans döda kropp den 6 oktober.
Ferdinand Pettersson, då 21 år, gammal var son till den förste kände ägaren av Prins Carls varv, Johan Petter Petterson från Malmö. J. P. Pettersson sålde för övrigt året därpå, 1855, varvet till handelsmannen C A Winroth och blev en rik man.
I Norrbottens Posten berättas bland annat från denna tid: "Kapten Pettersson vid Prins Carls varv insatte i Sparbanken 3 riksdaler 16 sk Banco åt vardera av sina 30 skeppstimmermän och samma summa åt sitt tjänstefolk. Han gav dessutom 30 arbetare en kontant summa av 6:32 sk Banco allt för visad flit och nykterhet så att varje för dessa egenskaper utmätt arbetare får 10 rdr Banco årligen det vill säga att hr. P. utom deras avlöning varje år uppoffrar till dem 300 riksdaler Banco". Pettersson donerade dessutom 16.000 riksdaler till Piteå stad för att bygga ett folkskolehus, lärares löneförbättringar och ett arbetshus för minst sex arbetarfamiljer.
J.P Peterssons son Ferdinand köpte en del av egendomen av Winroth och fortsatte sedan bygga båtar, innan han en kort tid därefter flyttade till Finland. Ferdinand Pettersson dog 1876 i en ålder av 42 år. Han var då skriven i Piteå landsförsamling.
Patronen Öhman, ansedd som en driftig och skicklig bruksidkare, satsade betydande kapital i Rosfors bruk men som ganska snart visade sig vara en felinvestering. Över honom hopade sig också olyckorna och situationen vid bruket innebar för Öhman, under de åtta år han styrde över verksamheten, var fylld av prövningar. Gustaf Öhman var vid sin död djupt skuldsatt.
Hans hustru var Charlotta Wilhelmina Boström och vid dödstillfället fanns två barn skrivna i Rosfors nämligen Wilhelm Hjalmar, född 1846 och Carl Erik Reinhold, född 1851.
I oktober 1856 säljer änkan ut hemmets tillgångar på auktion bestående av, enligt annons, "silver, koppar, glas och porslin, sängkläder, möbler, böcker, kreatur, åkdon och körredskap, däribland en vagn och en trilla med selar, en fullständig samling av instrument och verktyg från den avlidnes verkstad, jakt och fiskeredskap"