Folk har så bråttom nu för tiden. De flesta tittar på klockan och säger "nej nu har jag inte tid" ... Det springs mellan de olika aktiviteterna, bussen, affären eller för att hålla sig i form. Det knuffas hit och dit för att komma fram. Hur många hinner tänka på eller se morgonsolen som stiger upp, höra fåglarna som kvittrar eller njuta av morgonfriden? Många har det hektiskt på morgonen med barn som ska väckas, äta frukost, tjura över kläder de inte vill ha - allt medan klockan tickar och tiden går. Föräldrarna ska vara på jobbet en viss tid och det finns inte marginaler för krångel.
Sedan finns den berömda statusjakten. Den nyttjar vi för att "vara som alla andra". Det sägs att det "tävlas" inom vissa villakvarter om att ha det snyggaste huset med den bäst planerade och skötta trädgården. I mitt villakvarter känns det inte så. Egentligen beror det helt på oss själva, om vi kan stå emot grupptrycket och leva som vi själva vill och har möjlighet till.
Vad hjälper det att söka
bland livets förgänglighet
När allt en gång ska lämnas
och kanske ställa till förtret
Vi fyller våra liv med status
och köper nytt av senaste snitt
Fast lyckan går ej att köpa
den finns bland det som är fritt
Vi rusar fram för att hinna med
och ser ej det som finns omkring
Det är livet som vi springer ifrån
och vi märker i vår jakt ingenting