Lindgren gifte sig 1904 med Emma Öhman (1878-1964) från Öjebyn och fick barnen Helge (1905-1979), Oscar Ivan (1906-1914), Elisabet (1907-2006), Maria (1909-1999), Rudolf (1910-1986), Sigvard (1912-1984), Margareta (1913-1999), Henning (1915-1999) samt Oscar Ivan (1918-1992).
Odalmannen och jordbrukspionjären Oscar Lindgren den äldre slutade sina dagar i januari 1961.
Lindgren d.y. började dock sin yrkesverksamma bana som bonddräng, blev sedan timmerhuggare och stabbläggare, hamnade i brädgårdar och vid kapverk.
När Oscar Lindgren i sin ungdom vid ett tillfälle skulle representera arbetarekommunen i Hortlax, vid en distriktskonferens i Luleå, fanns det inte pengar i partikassan att spendera för resan. Lindgren tog sig då till och från Luleå med billigaste färdsätt. De sex milen mellan Hortlax och Luleå företog han på spark.
Det var på 1930-talet som hans parti plötsligt stod inför uppgiften att skaffa en kommunalnämndsordförande. Budet gick till Oscar Lindgren som till en början slog ifrån sig, men gav upp inför motståndet. Lindgren utvecklade sig snabbt till en effektiv och energisk kommunalman. Han fick börja med 7 000 skattekronor och flera hundra arbetslösa, efter sågverksnedläggning, och en bunt nyutskrivna matlappar klara för utdelning till de som drabbades av arbetslöshetskrisen.
Innan Oscar Lindgren gick i pension och kommunalnämndsordförandeskapet överlämnades i andra händer hann han även fungera som kommunens arbetsledare under några år, med omfattande vatten- och avloppsarbeten. Lindgren övervakade snart sagt varje kommunalt byggnadsföretag och var "storbyggmästaren" som byggt snart sagt hela Hortlax. Lindgren satt även under många år med i styrelsen för Piteå-Tidningen.
Han var gift med Altea Öhman (1892-1951) och i familjen fanns sonen Ejlert.