Det ingick i uppväxten hon hade i bygdens väckelsemiljö och inom EFS. Där förmodligen Luther knappast skulle ha känt igen sig bland överträdelserna.
Hon berättar nu med värme och öppenhet i boken ”Den smala vägen, en personlig berättelse om uppväxten i en väckelsebygd” om personligheter, vanor och ovanor, om åsikter i familjen, om umgänge och fritidsintressen.
Ewa Rosendahl konstaterar i boken att det tog henne ett halvt liv att först göra sig av med sin religiösa ryggsäck och sedan finna guldkornen hon tidigare förkastat.
Syndakatalog
Boken är mycket personlig och handlar om det hon upplevde i en bygd som präglades av den ”väckelsevåg” som drog fram under 1950-talet.
Med boken, med modig och tydlig text där inte allt målas i svart, hoppas Ewa Rosendahl uppmuntra till samtal kring upplevelser på gott och ont, i kyrkliga miljöer.
–Jag har fått ett stort intresse för andliga frågor, men en överkänslighet för andliga övertoner. Jag har utvecklat en allergi mot många företeelser inom kyrkor och samfund. Jag köper inte en massa ”människopåfund” och hatar allt som luktar suggestion, likriktning och stereotyper, betonar Ewa Rosendahl.
Begränsade friheten
Detta mot bakgrund av de uttalade och outtalade levnadsregler som utvecklades inom väckelsefromheten, där vissa regler betraktats som synd mot Gud och sig själv och som till viss del begränsade hennes frihet och skadade hennes gudsbild.
Ewa Rosendahl berättar i boken bland annat om sina föräldrar. Där pappan kom till tro. Effekterna av att den färgstarka mamman någon gång på 1950-talet kom hem och berättade att hon blivit frälst. Pappan förväntades inte röka, det blev istället smygsnusning.
Förändrad vänskapskrets
Han gick inte längre på bio och fotboll och det blev ingen äggtoddy på kvällarna. Även vänskapskretsen förändrades. Regler som inte baserade på bokstavlig tolkning av Bibeln utan på en tradition som utvecklades i de flesta väckelserörelser.
Man argumenterade för dessa ideal utifrån en mer indirekt tolkning av Bibeln.
Ewa Rosendahls berättelse om hur det var att växa upp i en väckelsemiljö borde intressera många, där hon viker ut den miljö hon funnits i, ibland med små poänger. Exempelvis när en mörkhyad talare medverkade i missionshuset och en pojke där reste sig upp ur bänken och utropade ”Mamma, hä jär en Flojd”. I en tid då Ingemar Johansson och boxningen var högaktuell.
Smått rebellisk
Rosendahl beskriver tiden i söndagskola och barngrupper, gemenskapen på ungdomsläger och starka möten med olika predikanter. Där finns även beskrivningar av kristnas intolerans och kompromisslöshet.
En tid var Ewa smått rebellisk, vilket inte gick ihop med föräldrarnas fromma och gudfruktiga liv. Hon älskade kläder, mode och smink och när hon målade svart eyeliner runt ögonen grät pappan. I smyg fick hon lyssna till Kvällstoppen och Tio i topp på radion.
När hon berättar om upplevelserna inom väckelserörelsen tar hon några steg tillbaka och berättar vad hon tagit med sig från uppväxten och vad hon medvetet eller omedvetet brutit med eller kanske glidit bort ifrån. Betonas skall också att det i boken finns en annan viktig sak, nämligen den värdefulla skolning i ledarskap och föreningsdemokrati hon fått.