Olof Höglund
Olof föddes i Jävre, var yngst i en syskonskara av fem. Föräldrarna Bror August (BA) och Eva Höglund drev gästgiveri i Jävre, dessutom var Bror byggmästare där Olof tidigt fick hjälpa till med diverse byggande.
Han kunde tidigt ta körkort för både bil och lastbil och fick anställning åt SCA Skuthamn och körde bland annat gengasdriven lastbil. Därefter arbetade han som lokförare inom SCA fram till sin pensionering.
I Skuthamn kom han att möta sin blivande fru Ulla, född Lindgren. De gifte sig 1947 och kunde då flytta in i ett nybyggt hus i Jävre som han och hans far byggt på sin fritid under flera år.
Eftersom Olofs mamma var 45 år när han föddes var föräldrarna gamla vid denna tid och dessa kom att flytta in tillsammans med de unga och nygifta. Hemmet utökades med först en dotter, Anita, och senare även en son, Jan-Olof.
Olof hade en motorcykel 125:a som han tog sig till SCA med i ur och skur, sommar som vinter. Hans mor Eva fodrade kläderna med fårskinn mot det bistra klimat som ofta förelåg. 1956 köpte han sin första bil, en Ford Anglia (fyra ståplatser). Detta var lyx, han sa ofta "Vad skulle BA sagt om han fått se detta?"
1954 byggde han en sommarstuga vid havet i Jävre. Han hade då fortfarande motorcykeln och Anita satt längst fram, sen Olof, Jan-Olof och längst bak satt Ulla. Stugan blev en sommaridyll för hela familjen och är så fortfarande.
Sommaren 2009 bodde Olof och Ulla i sommarstugan ända fram till 31 augusti, då körde han fortfarande bil men började känna sig trött och sliten och sa att "Jag mår bäst om jag inte gör någonting". Med facit i hand förstår man.
1964 sålde de huset i Jävre, köpte ett hus i Munksund där de bodde fram till 1 april 2009. Då flyttade de in i seniorboendet på Hamnplan med Samvaron i samma hus. Olof sa ofta: "Det kan inte vara någon som har det bättre än vad vi har".
Familjen, omsorgen om småfåglarna och musiken betydde alltid mycket. Olof spelade piano, han kom från en musikalisk familj och han förde även vidare musiktalangerna till sina barn.
Han gav ofta barnen uppdrag att "provspela den och den låten". Då visste de alltid vad han var ute efter - det var en vacker melodi men med många svåra ackord. När man spelade låten för honom kunde han inte dölja sina förväntningar, och när man närmade sig det svåra syntes det hur han lyssnade lite extra. Fick man in rätt ackord höjdes mungiporna till belåtenhet.
Familjen, makan Ulla och barnen Anita och Jan-Olof med sina familjer, har mist en älskad make och far, svärfar och morfar men gläds åt att ha fått ha honom kvar till så hög ålder med alla sinnen i behåll.
Så jobbar vi med nyheter