Söndagen efter nyår
Guds hus
Trampade på en legobit i morse ... Vi borde städa mer hemma. Vi borde kanske ha mer minimalistiskt, eller möblera på ett annat sätt, eller hitta ett smart sätt att förvara våra saker. Det är mycket som sätter igång tankarna bara av att trampa på en legobit.
Hur ser ett idealiskt hem ut? Det är klart att man kan fokusera på hur det ska se ut, vilken planlösning som är den bästa, vilken färg tapeterna ska ha och hur de sedan kan matcha vardagsrumsgardinerna. Men mer intressant är kanske ändå hur man vill att det ska vara i hemmet. Tänk om man hade ett hus med gott om plats så att alla som vill kan rymmas. Ett hus som rymmer att man växer, ett hus som rymmer kärlek och gemenskap. Ett hem där man får vara precis som den man är utan att man för den skull struntar i andra som också bor där – eller bara är på tillfälligt besök. Ett hem som tillåter olikheter men som ändå präglas av samhörighet.
Tänk om kyrkan kunde vara ett sådant hem. Jag tänker nog att det är så: Kyrkan – Guds hus – fyllt av människor som har något gemensamt trots våra olikheter. Tänk om kyrkan är platsen där vi får påminnas om kärleken, trösten, förlåtelsen, meningen ... där vi får möta levande Gud.
Så blir min bön denna helg:
Gud – låt din kyrka få vara en plats där vi får möta dig, oss själva och andra i öppenhet och nyfikenhet. En plats som får vara som det bästa av hem.
Amen!