På 1930-talet gav Hemmets Journal ut samlarbilder av svenska växter. Bilderna kunde sparas i årgångsalbum som omfattade cirka 100 bilder och var försedda med botanisk beskrivning av växterna. Albumen hade titeln ”Ur Sveriges flora”. Lennart Wikström, som tidigt visat sig vara intresserad av växter, fick när han var sju år ett sådant album i julklapp. Det kom att befästa hans livslånga intresse för växter och botanik. I onsdags, åttio år senare, fick en skara växtintresserade Pitebor ta del av Wikströms rika kunskap när han i Solandergården föreläste under rubriken ”Nyttoväxter i vår nära natur”. Som illustration använde han ett 30-tal för dagen särskilt insamlade växter.
Det förvånar mig, inledde Lennart Wikström, att så många verkar tro att de flesta växterna i vår natur är giftiga. Tvärtom är det mycket ovanligt med giftiga växter och odon, mjölon och tranbär är exempel på bär som man utan risk kan använda.
Han gav sedan en rad exempel på hur olika växter använts under olika tider. Våtmarksväxter har i torkat tillstånd en oerhörd förmåga att suga upp fukt och därför användes till exempel olika starrväxter som skohö och samerna använde blåsstarr i stället för blöjor till sina spädbarn.
Många har, enligt Wikström, svårt att skilja mellan pors och skvattram något som kan få oönskade konsekvenser. Pors kan användas som brännvinskrydda men tar man fel och använder skvattram ger den i stället en antabuseffekt med kräkningar och svår bakfylla.
Många växter har fått nya namn under årens lopp. Hästhoven, tussilago farfara, hette ursprungligen hosthäva och användes vid förkylningar. Tussilagons blad påminner i formen om en hästhov och är troligen anledningen till att namnet förvanskats från hosthäva till det snarlika hästhov. Älgörten hette ursprungligen ölört och användes vid ölframställning. När nykterhetsrörelsen växte fram på 1800-talet ansågs namnet olämpligt och ändrades till älgört. Om älgar har någon förkärlek till älgörten är dock tveksamt, menade Wikström.
En sak som irriterat den kunnige botanikern är att man vid adventstid i reklamen ser alla möjliga beteckningar som adventsmossa, julmossa med mera för något som inte alls är mossa. Det är i själva verket vitlav som marknadsförs som prydnadsmaterial. Däremot gladdes han över det ökande intresset för växter och natur som bland annat visar sig i den ökande efterfrågan av ekologiska produkter.
När föredraget efter en timme avslutades ansattes huvudpersonen av ett otal frågor av den intresserade publiken.