Det var lätt för brodern Josef Lundman att ta ut flyttningsbetyget hos prästen på pastorsexpeditionen i Norrfjärden för att sedan hjälpa brodern Knut Wilhelm Lundman genom att överlåta betyget till honom så han kunde ta sig till Kanada. Förmodligen för att hjälpa honom att slippa värnplikten.
Emigranterna kunde från början resa direkt till Amerika från Gävle, Stockholm, Karlshamn och Göteborg, men många från den norra landsdelen åkte via Trondheim. Så var fallet även för Knut Lundman
Förutom närheten fanns det andra fördelar med att resa via Norge. Exempelvis om man av någon anledning inte hade fått något flyttbetyg och tillstånd att resa ut från de svenska hamnarna kunde man göra detta från Norge, eftersom de inte fick stoppa svenska resenärer utan tillstånd, Knut Lundman tog den vägen för att inte behöva utsättas för svenska myndigheters kontroll.
Flyttbetyg var nödvändigt för alla som emigrerade. Det skrevs av prästen i hemförsamlingen och innehöll bland annat namn, yrke, varifrån och vart man flyttade. Betyget erfordrades för att kunna köpa biljett.
Emigrantagenterna blev senare skyldiga att upprätta passagerarlistor som bland annat innehöll uppgifter om namn, hemort, ålder, fartygsnamn och bestämmelseort. Listorna inlämnades sen till polisen som prickade av varje emigrant när de steg ombord.
Knut Lundman var född i Lakafors, bland elva syskon, och arbetade i sin ungdom i Alvik och med skogsarbete för att 1921 få anställning vid Munksunds sågverk, där han stannade fram till emigrationen.
Under broderns namn kom Knut Lundman till Kanada. Med post återsändes sedan pappren till den rätte ägaren, broder Josef i Norrfjärden som återställde flyttningsbetyget hos prästen under uppgift att flyttningen inte blivit av, vilket också noterats i de kyrkliga handlingarna.
Så småningom kunde prästen konstatera att det inte längre fanns någon Knut Lundman i församlingen. Han skrevs därför in i kyrkans Obefintlighetsbok, med tillägget ”enligt uppgift i Kanada”.
I april 1923 tog Knut Lundman sina första steg på Kanadensisk jord, i Saint John, New Brunswick. Efter att ha rest med fartyget Montcalm, via Liverpool i England, kontrollerades passagerarnas hälsa innan de fick komma i land. Han hade då 25 dollar på fickan.
Inte nog med att Knut kom som Josef till Kanada. Identiteten som Josef upphörde ganska snart. Han uppträdde därefter med identiteten Carl, och med mellannamnen Willard Josef.
Knut Lundman var född den 7 april 1902 och brodern Josef den 30 januari 1904. Men i Kanada ”putsade” Knut till födelseåret, som blev 1905.
Som slutdestination uppgav Lundman ”kusinen” Hugo Johansson på 490 Walker Avenue i Winnipeg, Manitoba. Nu var inte Hugo Johansson kusinen. Det var istället hans hustru Beda Sofia Lundman, som 1921 emigrerade från Porsnäs, Norrfjärden. Samma år som Knut kom till Kanada gifte hon sig med Hugo Johansson.
Lundman höll till en början sporadisk kontakt med Sverige. Sedan många år är dock förbindelserna mellan släkten i Kanada och Sverige ”vilande”. Knut Lundman föredrog nämligen att inte höra av sig.
Dock finns ett par kort bevarade. Ett kort av Knut på vars baksida Runo Wikman i Norrfjärden den 4/3 1923 intygat att” kortet föreställer Josef Lundman i Lakafors. Längd 169 cm, blå ögon, brunt hår och med oval ansiktsform”. I ett hörn av kortet har senare antecknats Karl W. Lundman.
Bakom ett annat bevarat kort har antecknats ”Carl and the grandchildren”.
Vad hände sedan i Knut Lundmans liv och när dog han? Ingen levande släkting i Sverige vet något om fortsättningen.
Efterforskning har gett vid handen att Knut Lundman, eller Carl som han nu kallades, ingick äktenskap 1930 med Elsie Hjelmeland, född i Winnipeg.
När Lundman gick ur tiden uppgavs som närmast sörjande hustru och två barn.
Efter en omfattande genomgång av vallängder i Kanada och uppgifter om avlidna kunde Knut Lundman hittas. Där framgår att han varit bosatt i Mose Jaw i Saskatchewan och i Okanagan-Kootenay, British Columbia.
Tack vare dödsbeviset gick det att få fram att han de sista tre åren var bosatt i Vernon, British Columbia. Där avled Knut Lundman den 19 juni 1971 och begravdes den 23 samma månad på Pleasant Valley kyrkogård i Vernon.
Av någon märklig anledning finns han inte registrerad över på kyrkogården gravsatta personer.
Han uppgavs vid dödstillfället ha befunnit sig 59 år i Kanada, vilket skulle ha inneburit att emigrationen skett redan år 1912, vilket inte är med sanningen överensstämmande.
Vid dödstillfället uppgavs han dessutom vara 66 år, men var egentligen 69.
I sitt nya hemland var Lundman yrkesverksam som ”millright”, en person som installerar, demonterar och reparerar samt flyttar maskiner i olika industrianläggningar.
Makan Elsie var född 1912 och avled 1977.
Makarna Lundman hade en son och en dotter, som bägge inte längre är i livet. Det finns dock ett antal efterlevande efter dottern, vilka varit bosatt i Vernon och Reed Deer, Alberta.