Krokodil har tidigare varit hemvist för Berättarkafé men för cirka ett och ett halvt år sedan lades verksamheten på is. Efter en "tyst" tid är det nu dags igen och platsen är Piteå museum.
Astrid Nilsson är den som leder berättandet. Hon ingår i Berättarnätet Labyrint och har berättandet i blodet.
Gömd under bordet
- Jag är uppväxt i en familj som alltid berättade historier. Till frukost berättade vi om vad vi drömt under natten och så fort tillfälle gavs delade man med sig av sina berättelser, säger hon.
Astrid Nilsson minns hur hon som barn satt under det stora klaffbordet och lyssnade till de vuxnas berättelser.
- Ju senare det blev på kvällen desto mer spännande blev berättelserna. Alla trodde att jag gått och lagt mig men jag satt och lyssnade gömd bakom klaffen.
Varje berättartillfälle har ett tema men tanken är inte att berättandet måste handla om just det, utan det är tillåtet att dra iväg.
Få igång tanken
- Temat är egentligen bara satt för att få igång tanken. Det viktigaste är att berättelserna blir berättade. Det ska inte kännas så märkvärdigt, mer som köksbordsberättande.
Efter en kortare introduktion om berättarkaféet och semlans historia var det så dags att sätta igång och berätta. Det blev historier om semmelbullar som fläskgömmor, om hur avkok på kvannerot skyddat samer mot pesten och senare mot svininfluensan och så berättelsen om mannen, hästen och hunden som hamnade i himlen efter att ha tackat nej till att hamna i den gyllene staden då han inte fick ta med sig hästen och hunden in.