Varje söndag under fem veckor låser Anja Wixner upp porten till Mulleskogen.
På söndagsförmiddagen traskade tio barn mot "porten" till Mulleskogen vid Lomtjärn. Väl framme vid porten, i form av en björkstam tvärs över stigen, låste Anja Wixner symbolisk upp Mulleskogen. Med ett unisont "Hej kollikock" klev barnen över stammen och äventyret kunde börja.
– Varje vår och höst har vi en Skogsmulle-grupp med drygt tiotalet barn och ledare som träffas vid fem tillfällen här i Lomtjärnsparken. Idag har vi en namnlek och tillverkar tofsar, vi fikar tillsammans och pratar om att "hitta vilse", det vill säga vad man ska göra om man går vilse i skogen, berättar Anja.
Det var full rulle vid fikaborden intill Lomtjärn när de färgglada tofsarna tillverkades av barnen och deras ledare.
Tofsarna, gjorda av garn i klara färger, kan vara bra att exempelvis hänga i ett träd om man går vilse.
– Man ska inte gå omkring om man går vilse utan stanna och krama ett träd, berättar Ivar, 5 år.
Ivar, 5 år, visar stolt upp sin färggranna tofs.
Syftet med Mulleverksamheten är att lära barnen om naturen och att vara aktsam om den. Skogsmulle, som alltid kommer på besök vid den sista träffen, är en symbol för att visa hänsyn i naturen och inte skräpa ner.
Vid den första träffen hängdes en "skräpbräda" upp i ett träd. Vid varje träff framöver kommer barnen att kunna se vad som händer med skräpet.
– Vi har gjort en skräpbräda med olika sorters skräp som vi hängt upp och vid varje Mulleträff tittar vi på brädan och ser om det hänt något med skräpet, berättar Anja.
Bland barnen pratas det mycket om vilket skräp som försvinner först, de flesta är överens om att det är bananskalet och gurkan, men det råder delade meningar om det är glasflaskan eller plåtburken som blir kvar längst.
Friluftsfrämjandets Mulleverksamhet har funnits sedan 1957 och syftar till att lära barn om naturen och att vara aktsam om den.