Nobelpristagaren imponerades av Pitesonen

Den indiske skalden och tänkaren Tagore erhöll Nobelpriset 1913, men kom till Stockholm åtta år senare. Första världskriget satte nämligen tidigare stopp för överresan. Han berättade då att den förste svensk han lärt känna var en Pitebo, Karl-Erik Hammargren, vilken i Indien ägnade sina krafter och sitt liv i barmhärtighetens tjänst.
Efter att i ungdomsåren ha trampat Piteås gator bytte Karl Erik Hammargren ut Häggholmens mark mot Gangesområdets myller.
Hammargren blev dock inte mer än 36 år gammal. Han avled i Calcutta 1894.
- Alla älskade honom för hans egen skull. Han lärde känna Indiens land och folk och han älskade båda. Han sparade sig aldrig, berättade Nobelpristagaren Tagore under sitt Sverigebesök och lovordade hans insatser för fattiga och sjuka.
Karl-Erik Hammargrens pappa, Carl Johan Hammargren, var född 1813 i Piteå. Som präst hamnade fadern så småningom i Gideå och var verksam där 1856-1868, då han avled efter att ha drabbats av tyfus.
Sedan 1857 var kyrkoherde Hammargren gift med Hilda Margareta Grape, dotter till prosten Isak Grape i Öjebyn.
När kyrkoherde Carl Johan Hammargren avled flyttade makan och barnen till Piteå. Barnen fortsatte sin skolgång i Piteå, innan de drog vidare ut i världen. Fru Hammargren avled i Piteå 1878.
Indisk forskning
Efter avslutad skolgång flyttade Karl-Erik Hammargren till Uppsala för att studera vid universitetet. Där tog han dock inte någon examen. 1888 drog han
vidare till London för att, som det berättas, komma i kontakt med indisk forskning.
Av vad som kunnat vaskas fram kring Hammargren lär han redan under Uppsalaåren ha studerat sanskrit, vilket tydligen ingen tidigare gjort vid
universitet.
- Sina läxor i skolan läste han aldrig på, men kunde dem ändå, uppges en tidigare skolkamrat i Piteå ha berättat.
Det tycks ha varit si och så med de skriftliga uppgifterna han fick av sina lärare i skolan.
- Då veckans ordningsman samlade ihop temaböckerna fattades i regel Hammargrens. Så kom både bannor och hot från klassföreståndaren. Med stoiskt lugn lät Hammargren både det ena och det andra gå över sitt huvud. Men då månaden gått, utan att Hammargrens temaböcker inlämnats hotade läraren med anmärkning. Då hände det att han lämnade fram hela fyra veckors skriftliga uppgifter i en bunt och fick igen dem efter några dagar, utan den minsta felrättning. Knappast en anteckning i marginalen. Undra på att vi andra smått såg på vår primus som på en trollkarl, har det vidare berättats.
Karl-Erik Hammargren bodde första tiden hos släktingar i Piteå, mamsellerna Björzell, innan modern anlände från Gideå.
Sparade sig inte
Det bar sedan av till London för Karl-Erik Hammargren. Efter fem år i den brittiska huvudstaden kunde Hammargren 1893 realisera resan till Indien. Han slog sig ned i Calcutta för språkstudier och gav även lektioner i franska och tyska. Genom lektionerna kom han även i kontakt med Tagore och tog sig an att hjälpa en brorson till honom med studierna. Därmed blev han nära bekant med Nobelpristagaren, och gjorde onekligen stort intryck på honom.
Men den verksamma tiden i Indien blev inte lång. Knappt ett år gick varefter livslågan släcktes och han begravdes i Calcutta.
- Alla sörjde honom men skall minnas honom som en hjälte och som en förebild för varje människa. Så minns också jag honom, berättade Rabindranath Tagore under sitt Sverigebesök.
Tagore berättade vidare att Hammargren inte sparade sig.
- Arbetade och gjorde vandringar under den varmaste tiden av dagen, som är prövande för oss indier själva. Hur mycket mer skulle det inte vara för en främling från den kalla Norden.
Efter ett knappt år avled Hammargren och på sin egen begäran begravdes han i Calcutta. Han hade då anslutit sig till den indiska religiösa rörelsen Brahma-Samaj
Noterbart är att Hammargren under sin tid i Sverige var med att stifta studentföreningen Verdandi
Rabindranath Tagore gick ur tiden 1941. Hans far var grundare av den hinduiska sekten Brahma Samaj. En bror till honom var kompositör och författare och en syster en känd romanförfattarinna. Familjen var rik och dominerade tidvis Calcuttas kulturella liv.
Tagore blev snabbt känd för sin poetiska förmåga. Hans produktion blev över åren mycket omfattande.
Tagore var en god vän till Gandhi, som han stödde i kampen för befrielse från britternas kolonialvälde.
Hans teorier om betydelsen av musik och dikt i skolundervisningen ledde till grundandet av Shanti Niketan och Bisha-bharati, en skola och ett college, numera universitet, utanför Calcutta.
Vid slutet av sitt liv hade Tagore blivit en levande legend. Han skrev texten till Indiens nationalsång samt Bangladesh nationalsång. Tagore finns på ett svenskt frimärke från 1973 och är företrädd i psalmbokssupplementet Psalmer i 2000-talet (2006) med Ps 910 "Stilla min själ" i svensk tolkning av Maria Küchen.