Natten vakar över skogen,
över gården, över oss.
Skyar vandrar över himlen,
ännu syns ej stjärnebloss.
Nattens skymningsljus är värme
över sommarns blomningstid.
Solen anas bakom träden,
ännu andas gården frid.
Liten trast försiktigt prövar
om han tala kan igen,
och från tjärnen ropar lommen
på sin trogna hjärtevän.
Någonstans en glitterstrimma
genom granens täta dräkt.
Dagens första andningstimma
är med himlaljuset släkt.
Varligt lämnar natten över
till sin syster gryningen.
Natten nu ej mer behöver
vila ge till liten vän.
Genom träden solen silar
ljuseet mot en barnakind.
Trygg på kudden gossen vilar.
Aspen nynnar i morgonvind.